Aftonbladet – 26 juni 1841, sida 4

förtros åt kunnige och skicklige män, till hvilkas insigter folket kan bysa förtroende och af hvilkas arbeten i regering och embetsverk Ständerna må kunna h-mta ljus och lättnad vid sina egna på R sda garne. Ehuru skiljaktige de politiska meningarne åro, ehuru söndrade i partier både Folk och Ständer än må vara, så vidt åtminstone torde alla i detta afseende vara ense. Att de olika partierna dervid utgå från olika grunder, gör här ingenting till saken, såsom en flygtig blick på de båda hufvudskiftningarne af dessa partier iätt utvisar. De konservative, som vilja bibehålla det Gamla och Bestående, måste framför allt önska, att uti de civile Embetsmännen ega ewt stöd för deras konservatism. Men huru skola Embetsmännen upprätthålla det gamlas anseende, om de sjelfva icke med kärlek omfatta detta g mla? Och huru skola de med något högre intresse omfatta hvad de icke känna? Huru skola de nitälska för det beståendes helgd, som icke hafva ens den ytligaste insigt i vår egen Rättshistoria eller kanske knappt i vår nu gällande Statsrätt, och som om fremmande länders institutioner och de egna förhållanden, under hvilka dessa uppstått och utbildat sig, icke veta mera än hvad de under ett lösligt bläddrande i Tidningarne kunna uppsnappa? ... De Liberale, som vilja Reformer, måste på sin sida fordra, att framför allt de civile embetsmännen, aReformernas sjelfva verkställare och merendels uppfinnare måtte ega alla för ett så vigtigt kall nödiga egenskaper. Men hurudana uppfinnare eller verkställare af Reformer skall man vänta bland män med sådana insigter som vi nyss beskrifvit? Hurudana byggmästare skola de blifva, som hvarken känna den grund, på hvilken de skola bygga, eller det mål, för hvilket byggnaden skall uppföras, eller den plan, som förnuft och erfarenhet redan lärt andra menniskor för det gifna ändamå!et vara den bästa att under gifna förhållanden följa? . . . A!t den sanna veterskapen icke är fientlig mot reformer, kan synas af Preussens exempel. Uti intet land står vetenskapen så högt, och intet land har någonsin så hastigt och med så säkra steg framgått på reformernas bana. Men skilnaden är, att vetenskapen ombildar (reformerar), förenande det klara medvetandet om det närvar.ndes kraf med insigt i det förflutna och utsigt mot framtiden, under det slentrianen petrificeras i det gamla och den ytliga sjelfklokheten rifver ner utan att kunna sätta något bättre i stället. Den förra bygger på hälleberget, i ljuset af himmelens sol och stjernor, den sednare sitter antingen fast i gyttjan, der den omsider förhårdnar, eller rusar den blindt åstad för att, redlös och utan kompass, fåfängt famla omkring i dimman. Vi tro oss således icke hafya påstått för mycket, då vi sagt, alt Konungen och Regeringen, Folket och Ständerna, alla måste vara lika intresserade i denna fråga, alla lika angelägna att hafva kunniga och skickliga embetsmän, såväl i spetsen för statens förvaltning, som i alla dess grenar. Hvar och en, som menar ärligt med fäderneslandet eller åtminstone med sitt eget parti, i fall han tillhör ett sådant, måste instämma i denna önskan.