Aftonbladet – 25 juni 1841, sida 3

när som helst, och på ganska billiga vilkor, lem na hvarje annan publik institution de större el ler mindre lånebiträden, som möjligen kunn komma i fråga. — Hist. Lektorn i Linköping, J.H. Wallman höll inträdestal den 48 i Witterhets-, Historie och Antiqvitets-Akademien , om den Svensk: Odalbonden., NY DEFINITION PÅ ORDET FORMFEL, i en förklaring till Krigshof-Bätten. Läsaren torde erinra sig en i Aftonbladet fö den 7 April intagen klagoskrift af åtskilliga ro tehållare vid Skatelöfs kompagni af Kroneberg regimente, öfver Hr Löjtnanten Tegners våld samma förfarande mot åtskilliga soldater medels hugg ocn slag utan känd anledning. Hr Tegn har nu häröfver till Krigsfiskals-embetet afgifvi sin förklaring, som skyldigheten fordrar att med dela, och som, under erkännande af förseelserna likväl innehåller många egenheter, hvariblant den i synnerhet må anmärkas, såsom något al deles nytt, att förklaranden kallar öfvervåld på person för ett formfel. Detta mål är i alla fal sådant, att, såsom Hr Löjtnanten yttrar sig, asa. ken måste gifva anledning till många reflexioner,, serdeles i afseende på behofvet att få ställa det moraliska begreppet om skillnader emellan form oeh sak, likasom om rätt och orätt. i allmänhet en mindre obestämd grund än hos mången förefinnes; men vi skole icke på förhand söka att försvaga den kraft och verkan Hr Tegners förklaring må medföra till hans urskuldande, genom några sådane reflexioner i denna dagens blad, helst frågan torde förtjena att behandlas litet mera genomfördt. Till Konal. Moaj.ts och Rikets KrigshofRätt! Krigsfiskals-Embetet har uti memorial af den 8 nästlidne April till Chefs-embetet vid N:o 11 Kongl. Kronobergs regemente infordrat min förklaring öfver de klagomål, som rote-bönderne vid Skatelöfs kompani af nämnde regimente, Jon Pehrsson, Johan Svensson, Bengt Pehrsson, Måns Svensson, Nils Jonasson, Johan Andersson, Jon Thuresson, Jon Jonsson, Sven Pettersson, Sven Månsson, Magnus Andersson, Petter Danielsson, Samuel Jakobsson, Håkan Sebesson och Magnus Pettersson, uti en genom Riksdagsfullmäktigen af Bondeståndet, Sven Heurlin, till Kongl. Krigshof-Rätten under den 3 sistlidne April ingifven skrift, anfört, öfver mitt sätt att behandla manskapet vid ofvannämnde kompani. Till hörsammande af Höglofl. Kongl. Krigshof-Rättens resolution å Hr Krigs-fiskalens memorial har jag äran afgifva följande förklaring. Hvad först vidkommer sjelfva klagoskriften företer den besynnerligheten af en hitintills obekant angifvaremakt emellan befäl och trupp. Denna besynnerlighet ökas i ännu högre grad, då man tager i öfvervägande, att jag under min korta tjenstetid vid detta kompani, aldrig stått i beröring med någon af dessa mina vedersakare, att jag alldeles icke känner någon enda bland dem, samt slutligen, att man eger temlig sannolikhet det de afstraffade soldaterne äro med dessa angifvelser fullkomligen obekanta. Snarare gifves det andra omständigheter som lemna moralisk visshet derom, att någon hemnalig angifvare, för tillfredsställandet af enskilt hämdbegär, tillskapat dessa klagomål, i hopp att dymedelst väcka chikan och uppseende. Saken torde i alla fall gifva anledning till många reflexioner. Jag vågar till följd häraf, i djupaste vördnad till Kongl. Krigshof-Rättens militära ledamöter hemställa, huruvida ett dylikt prejudikat, som det ifrågavarande möjligen icke i en framtid skulle leda till upphäfvande af den lifsprincip inom armåeen, som vi känna under namn af Krigs-disciplin I samma ögonblick man under tjenstgöringen hemma i landet skall äfventyra en Fiskal i hvarje bonde, som åskådar våra smärre truppsamingar vid kyrkor och andra ställen, i samma ögonblick skulle jag tro att militärtjenstens utöfning betydligen försvårades. Frimodigt vill jag erkänna mina förseelser å formens vägnar, men jag utber mig tillika, att bokstafligen få förklara huru de tillgått, på det sanningen klart må komma i dagen. Derefter vågar jag hoppas, att det ofördelaktiga omdöme, som några med sanning och esanning uppfyllda klagoskrifter säkerigen väckt, måtte betydligt mildras, och mitt handingssätt förlora det utseende af våld och laglöshet, som en låg skadefröjd dervid velatfästa. Ehuru det riserligen å ena sidan icke bör förundra mig, att i ER E— ep rr nn