Aftonbladet – 22 juni 1841, sida 4

berg och andra främmande orter, äro tydligen inhemska, fastän de hos oss saknat näring och utveckling. aMin egen förfarenhet, yttrar författaren, har gifvit mig vid handen, huru som all dryck, som är artificiel och genom . jäsning eller farmentation sammankommen, förorsakat hos mig hvarjehanda förändringar och anstötar i min egen konstitution. Fördenskull kom jag på de tankar, att ju mindre man konstlar och förändrar det, som den visa doktorn, naturen, oss tillika med alla lefvande och växande ting, lemnat och föreskrifvit, ju tryggare måste man vara, efter deras exempel, från de dem obekanta, men af oss nog rönte och obehagliga tillfälligheter.n aOrsakerne har jag hållit före vara, att det fermentum, som naturen vid vår födelse lagt i vår kropp och mege, är tillräckligt till den tjenst och nytta, som vårt uppehållande af detsamma erfordrar, utan att behöfva ökas eller uppeldas genom främmande tings gäsning och tillagor, hvilka ej annat kunna än förorsaka oordentliga rörelser och verkande i vår hälsa och välmåga. Sedan jag, i anledning häraf, i några år afbållit mig ifrån det förra dageliga nyttjandet af alla brygde drycker, och befunnit mig dymedelst qvitt de eljest mig tätt plågande koliquer och svindlar, till hvilkas dämpande åtskilliga medicorum föreskrifningar och recepter ej varit tillräcklige, men mig i dess ställe med rent källvatten (under tiden blandadt med litet vin) förnögt, har jag likväl ibland hos mig funnit särskild verkan af källvattnens, ehuru klara och rena jag dem också utsökt, särskildte egenskaper och beblandelser. Fördenskull jag också låtit mig angeläget vara, allenast det bästa vatten, som jag kunnat finna, att nyttja, utan ock att uppfinna något medel, som mig dess renhet och frihet från allt främmande, kunde utvisa. Till hvilken ända jag mig allt jemnt med en liten flaska af Solutione Lune (d. v. s. silfversolution) föresåg, och med några droppars infällande deraf i ett glas vatten, försökte om det sig hvitt eller annorlunda färgade, då jag blef varse huru svårt det är, rent och med främmande sälta eller andra mineralier oblandadt vatten att anträffa, besynnerligen inom Stockholm, hvarest ingen af de der eljest berömde och bekante brunnar, velat hålla profvet, utan straxt såsom mjölk sig färgadt, undantagandes en på Ladugårdsgärdet vid Laboratorium nere vid sjöstranden likaledes en straxt utom Carlberg vid ett litet torp Ekelund kalladt, också nere vid stranden, för hvilken skull desse ej eller äro pålitlige, när sjövattnet uppflöder. Dessa källor har jag funnit af samma qvaliteter, som det Bristolliska vattnet, och allenast till namnet och inbillningen med det sednare differera. 1 många år bar jag med fördel detta vatten nyttjadt och uti min hälsa en märklig bättring funnit i de mig förut så ofta öfverfallande krämpor, genom ett sådant vattens dagliga bruk i stället för andra genom gjäsning tillredde kryddor eller distiterade vätskor, hvilka, om ej straxt, dock med tiden förstöra jemnvigten af hvad den försigtiga naturen, till vårt sammansatta väsendes vidmakthållande, oss så visligen tilldelt. I anledning af ofvanstående hänvisning har jag uppsökt Gunnar Blås källa vid Ladugårdsgärdet och funnit den, enligt beskrifningen, något bortom Laboratorium nere vid sjöstranden. Den uppstigande sjön hade vid mitt besök inkräktadt källan, från hvars ådror dock flera vattenpelare syntes uppstiga under vattenytan, och kunde dess vatten vid låg sjö, för sin alltid vederqvickande friskhet, ej nog berömmas af de vid pontonskjulen nära derintill placerade artilleriposterna. Några steg ofvanför källan, på den sluttande stranden fanns äfven en annan mera för öfversvämning tryggad källa, men dennes ådra tycktes hafva blifvit stoppad, men skulle troligen, om den rensades, återfå sitt friska språng. Äfven kunde den nedre källan genom en liten vall ganska lätt från den påträngande sjön skyddas. Det vore önskvärdt, om de personer, åt hvilka den Kong!. Djurgårdens ekonomi är anförtrodd, ville fästa sin uppmärksamhet härå, och om nämnde källa ännu skulle befinnas äga de goda egenskaper ofvannämnda Gunnar Blå tillegnadt den, om den taga den vård, den förtjenar. Det skulle vara af största förmån för hela Ladugårdslandet, hvarest är en full-; komlig brist på godt dricksvatten; för alla dem som på Djurgården bo och bygga, i synnerhet för dem som ditflytta om sommaren för att sköta sin hälsa, skulle vistelsen der genom en daglig tillgång pa en frisk helsodryck få ett ökadt bebag; den pä gärdet. kamperande soldatesquen kunde der mangrannt dricka sig märg i benen; och om man skulle besluta; sig att för Stockholm inrätta en vattenkuranstallt, i så vore intet läge för en dylik lämpligare. Källan! vid Ekelund, har jag, i anseende till dess större aflägsenhet, ej haft tillfälle att besöka. G. STREET ONA