Aftonbladet – 22 juni 1841, sida 4

(Insändt.) FRISKT VATTEN UR GAMLA KÄLLOR, ELLER EN GAMMAL UPPTÄCKT, FÖRNYAD. Att vattendiet är nödvändig för en god helsas bibehållande är en sanning, som vår tid börjar allmänneligen erkänna. Det blifrer i sammanhang härmed af största vigt för de många, som komma att söka sin helsa, enligt den nya regimen, på den våta vägen, alt hvar på sin ort uppsöker de källor och brunnar, hvilka i någon utmärkande grad äga de egenskaper, som tillhöra: ett helsogifvande dricksvatten. Det är allmänt öfverklagadt, att högst få brunnar inom Stockholm hafva ett någorlunda godt driksvatten, och för medicinskt behof äro de fleste till dryck alldeles odugligt. Professor Branting, berömligt känd för sina kunskaper om vattens medicinska användande, och hos hvilken ganska många, och deribland äfven författaren till dessa rader, står i största förbindelse derföre, att han fäåstat deras uppmärksamhet på sättet, att genom vattendieten återställa en genom den torra eller spirituösa regimen försvagad helsa, har man, jemte en annan högt aktad vattenvän, att tacka för upptäckten af den förträffliga källa, som är belägen straxt innanför Haga grind, några famnar till höger från vägen (bör ej förvexlas med den, som ligger tätt bredvid vägen, hvilken innehåller mineralvatten). Denna källa är hittills den bästa vi känna i trakten af hufvudstaden, och torde till och med öfvyerträffa den berömda vid Vårby, hvilken i anseende till sin aflägsenhet ej utan betydlig kostnad och ej utan betydlig afgång af vattnets kolsyrehalt, kan af Stockholmsboer begagnas. Åfven med Hagavattnet är nära nog samma förhållande, i synnerhet för dem, hvilka ej bo i norra trakterna af Stockholm. Upptäckten af andra goda källor vore derföre af största förmån, skulle göra vattendieten allmännare, och vara afintresse för alla dem, hvilka fästa afseende vid egen och andras helsovård. Af en händelse har jag erhållit någon ledtråd härutinnan, och skyndar att meddela min upptäckt åt allmänheten. Nyligen fann jag en gammal bok, med titel: Kort undersökning om vattnets natur och egenskaper, med hvad mera som deraf slutas kan, uppå en god väns anmodan i hastighet uppsatt af Gunnar Blå. Boken saknar tryckningsår; men är tryckt i Lund hos Carl Gustaf Berling, och tyckes efter allt utseende vara mycket gammal. Denna bok förtjenar att räddas jrån glömskan, ibland annat, derföre, att i densamma bestämdt uttryckas de medicinska grundsatser, rörande vattnet, hvarpå den nyare vattenläkarekonsten och vettendietetiken grundar sig, om hvilka man på Gunnar Blås tid ej lärer haft något begrepp, hvarföre han yttrar i företalet, calt hans satser ej lära öfverenskomma med då gällande principer, eller med dem, som i allmänhet i böcker och på akademier till grundval läggas uti naturens verkan och produktioner. Det visar sig af denna bok, att de ideer, byilka man såsom nyheter införskrifva från Gräfen