Aftonbladet – 22 juni 1841, sida 3

en familj från hufvudstaden. — —REEE—— LL PROFESSOR DÖBLERS REPRESENTATION I DEN NATURLIGA MAGIEN. Konsterna äro mångahanda, säger ordspråket och man må väl säga det i synnerhet i vår tid, som a!ldeles är uppoch nedvänd. Redan Kellgren ga! menniskan det vittnesbördet, att Hon storm och böljor tygla vet och räds ej, i sin gudlöshet Att hindra åskan slå ihjel sig. Men nu är det väl värre. Skammen går, numera icke allenast på torra landet, utan äfven på, ja till och med under vattnet. Icke nöjde med att fortplanta språkets och ideernas makt genom våra egna menniskobarn, hvilket hittills gått bra nog på det gamla viset, göra vi nu sjelfva förståndet umbärligt genom räkneoch tal-machiner m. m. När man redan kommit så långt, är det minsann icke godt at komma stickandes med något nytt, och att på köpe göra det ifrån kungliga theatern. Likväl har Hi Professor Döbler lyckats att öfverträffa allas väntan Ni har förmodligen, mina nådiga damer — för at tala med vår frände Bazar:n — förut sett Hr Pro. fessor Heesbe, hofkonstnär hos H M. Konungen a de förenade Nederländerna. Nåväl! Hr Heesbe va verkligen utmärkt skicklig, men han egde också er stor naturförmån till sin hjelp; neml. att vara för sedd med ett träben och om jag icke mins orätt jemväl med vinda ögon, för att kunna förvilla sy ner. Professor Döbler eger icke något af dessa för träffliga hjelpmede!; han är tvärtom en ung vackei karl: med hyggliga verldsfasoner, men öfverträffar änd: Hr Höeesbe, som Ni snart skall få höra. Sålundt har Ni t. ex seit Hr Heesbe servera två å tre sortel vin ur en och samma butelj, som står på ett bord. men ni har icke förut sett, om ni ej sett Hr Döbler någon, som låter åskådarne undersöka att det är er vanlig tom butelj utan några mellanväggar, som der. efter fyller buteljen med en hel karafin vatten, serverar derur i serskilda glas, först hvitt vin, sedan rödt vin efter åskådarnes val, derefter champanj, hvarvid han sjelf har den artigheten att dricka publiken till; vidare, hvilket jag dock finneridun mauvais gout, mjölk ofvanpå allt detta (vin sur lait, cest mauvais, mais lait sur vin, cesl verin) samt, ej nog härmed, ändtligen slår sönder buteljen, för att visa, att der icke finnes något annat än — en silkesnäsduk med sex derpå uppträdda ringar, dem han nyss lånat af åskådarne. Ni har förmodligen sett Hr Heesbe steka i en liten panna några döda kanarifåglar, som vid lockets aftagande flyga upp lefvande; men ni har icke förut sett någon, som sätter fram en hel stor 15:kans-kit tel af bleck, hängande löst mellan tvänne stolpar, som visar att den är tom och utan dubbla bottnar likasom locket, som derefter fyller kitteln med tre ämbar vatten, lägger deri fyra döda och plockade dufvor, sätter en spritlampa inunder en stund och derefter tager af locket, då fyra lefyvande hvita dufvor ur den numera alldeles toma kitteln flyga ut kring theatersalongen, sökande sig, vilsne och bländade af ljusskenet, en fristad hos någon öm tärna på fjerde eller femte raden, medan äfven på den första och andra mången ung och medlidsam Florina yttrar sitt deltagande för de små oskulderna och är färdig att ropa: aDu lilla fågel hvit. Vill du ej flyga hit. Ni har sett flera konstmakare taga ett ur och Jlåta stöta sönder det, i en mortel, samt derefter taga fram det ur en ask; men ni har säkert icke sett någon, som tager 6 eller 8 ur, lägger dem alla på en bricka, går ned till åskådarne och låter dem igenkänna alla uren, som dervid ömsom gå eller stå stilla efter trollstafyens kommando. Och detta är ändå icke det värsta, hör hvad som följer. Konstnären framkallar en aman ur hopen, d. v. s. en i orskestern befintlig person, som ser ut, hvad vet jag? såsom t. ex. en vaktmästare — chans näsa satt så röder på snå, som på en annan vaktmästares lemnar honom brickan och ber honom sitta ned på en stol; tager sedan uren i två repriser i sin grabbnäf. va och kastar dem mot väggen. Under tiden sitter mannen på stolen beskedligt stilla med briekan i handen, men innan man vet ordet åf, spörjas vissa ryckningar i kropp, armar och ben, som fortfara er stund till åskådarnes allmänna förlustelse. Det är GR TA a RA AT RR TT TT Ren nr a