Aftonbladet – 22 juni 1841, sida 1

nn ETT TAR RASER SATA SATTE SERA SSR SITE AAA AVR AAA Tr SPANIENS NÄRVARANDE LITTERÄRA OCH ARTISTISKA TILLSTAND. Det är både vanligt och naturligt, att man merendels gör sig upp ett helt annat begrepp om tillståndet i aflägsna länder, än det i verkligheten befinnes. En sådan ofullständighet har kanske framförallt vidlådat de föreställningar, vi här i Norden gjort oss, angående både det intellektuella och politiska tillståndet i Spanien, hvarpå vi här i Norden vanligen sett ned med beklagande och medömkan. Att litteratur, konst och industri skola finna sig betydligt hämmade af 30 års inre oroligheter, är visserligen påtagligt. Imedlertid finner man, vid inhemtande af närmare upplysningar, att allt detta icke är på långt när så förfärligt, som vi hittills trott. Af nyare tidningsartiklar har inhemtats, att i de biscayiska provinserna, oaktadt det inbördes kriget under de sednare åren uppstått betydliga industriella anläggningar, och, uti ett af de sednare häftena af Conversationslexicon der Gegenwart, utgifvet i Leipzig hos Brockhaus, finne vi en artikel öfver Spaniens nyaste litteratur och konst, hvilken lemnar så intressanta och förvånande underrättelser om en, midt under de politiska stormarna der uppenbarad rörelse framåt äfven på litteraturens område, att vi anse följande utdrag deraf böra komma till våra Läsares kunskap: Att under den period af mer än 30 år,, heter det uti ifrågavarande artikel, då den Pyrentiska halfön varit ett nästan oupphörligt rof för inbördes krig eller en ännu mer förtryckande absolutistisk döds sömn, några serdeles framsteg i dessa båda hänseenden icke rimligen varit att vänta, torde knappt behöfva erinras. Likväl har nationens skönhetssinne icke heller under dessa svåra förbållanden helt och hållet legat i dvala, och de få friare andetag det varit henne tillåtit att hemta, såsom åren 1812 och 1820, hafva ej lemnats obegagnade. Efter Ferdinand VII:s död, och sedan ett nytt politiskt lif lofvat ingjuta sig i statskroppen, hafva imedlertid de intellektuella krafterna hufvudsakligen riktats på detta lifs befrämjande och utvekling, och den periodiska litteraturen har således till en stor del tagit pressens verksamhet i anspråk. Sedan denna år 1834 blifvit frigjord från de mångfaldiga inskränkningar, hon hittills varit underkastad, utkom sålunda en stor mängd tidskrifter, af hvika visserligen ganska många endast egde bestånd några få månader, men år 1836 fortforo likväl, jemte de 49 officiella bladen, omkring 30 andra, af dels politisk, dels blandadt innebåll, och ännu för närvarande finnas ej mindre än sexton qvartals-, månadsoch veckoskrifter, som uteslutande äro egnade åt vetenskepersna, litteraturen och konsten. Bland hufvudstadens tidningar förtjenar nämnas: Revista Espannola, hvars utgifvande börjades år 1831, under titel: Revista Europea, uteslutande sysselsatte sig med inoch utländsk litteratur, men sedan 1838 åter utkommer som R vista de Madrid, och innehåller icke blott litterära, utan äfven poli tiska notiser, samt är de moderates organer, hvilkas koryfeer, t. ex. Cortes, Galiano, Pidal, Martinez de la Rosa, m. fl., böra till dess medarbetare; Corrcc Nacional, likaledes ett politiskt och litterärt blad, tillhörande denna nyans af moderantister, som mes! liknar Frankrikes socialister, under deputeraden Borregos redaktion, hvilken äfven förestod en tidning 2 enahanda tendens: El Espannol; No me alvides (Förgät mig ej) utgifven af poeten Don Jacinto de Salas y Quiroga, och, ehuru närmast bestämd för den sköna och eleganta Verldens tidsfördrif, likväl äfven egnar sig åt allvarliga politiska frågors afhandlande enligt Juste-milieus åsigter; Corresponsal, ett med klokhet och rikedom på statistiska notiser författad -btad, och Gaceta de Madrid, hvarje regerings officiella organ, men som äfven innehåller många litterära artiklar. Också fattas icke flera utmärkta veckoskrifter, hvaribland i första rummet förtjenar nämnas den, efter blott halftannat års tillvarelse (1835—1836) upphörda, Avlista. Af vida ringare betydelse äro de sednast utkomna, eller de ännu existerande sex eller sju blad af detta slag, som mest sysselsätta sig med moderna och teatern, t. ex Antreacto, med porträtter af de omtycktaste skådespelare i teaterdrägter; Esperanza och Mariposa