Aftonbladet – 21 juni 1841, sida 3

förande och stympning, som i vår nuvarande lag är så ringa, att den snart sagdt är overksam emot magtens eller rikedomens våld emot enskilde; det,. under industriens och handelns nuvarande förhållanden, så nödvändiga stadgandet ang. den enskildes skyldighet, att, emot ersättning, afstå af sin faegendom hvad som foraras för allmänt ändamål ;, det för: eganderätten så oumbärliga stadgandet om intekning vid domstol af all, efter tag tillåten upplåtelse af nyttjande rätt till fastighet; det ömsinnade och välbetänkta förslaget, att endast rättmålsegande må åtala i mål rörande barns smädeord till förä.drar, då brottet ej skett i samqväm eller å tid och ort, som fridlyst är; det med vår grundlags anda och våra domstolars uråldriga bruk öfverensstämmande yrkandet af offentvighet vid Poliskammaren: (ett slags domstolar, sor hvarken vår allmänna lag godkännt, eller på grundlagsenlig väg någonsin hos oss blifvit införde); den lika arfsrätten och giftorätter, som skulle med föra så stora och välgörande verkningar på familjlifvet och äfven i samhällets grundvalar stadga klarare begrepp om likhet i rättigheter; en ulvidgad testam:nisfritet, som skulle göra ala de skadliga och svekfulla tilltag obehöflige, hvarigenom nu arfsrätten eladeras; Lagmans-, Kämners ock Riddare Syne-Rällirs upphörande, som så ofta yrkats och som skulle så mycket befordra en snar förenkling i vår rättegångeordning; till och med em ringa reform i LagmansTingens rättegångsordning, föreslagen för det fall att de bibehållas; borttagandet af den uppenbara kyrkoplikten; gemensam lag för inoch utrikes vexlar; bestämdare lagföreskrifter att användas mot orflige folksammankomster, hvilket visat sig så högst angeläget, då man nu ifrågasätter ett godtyckligt användande af krigsmakten emot fredliga, obeväpnade medborgare, och till och med yrkar giltigheten af ett gammalt, utdömdt excess-placat, som aldrig vår lag sodkänt. ill inyen må häktas för yttranden om Konungen, Drottningen eller thronföljaren, förr än Kgl. Maj:t örklarat att undersökningen bör fortgå: en förklaring, som erfarenheten visat vara så högst beböflig; upphäfvandet af ducls-placat-t: detta lika löjliga som i sin form olagliga sidostadgande i vår lagtiftning. Alla dessa och flera andra beslut af mindre vigt, hafva blifvit afslayra, en stor del under åberopande if deras sammanhang med det nya civil-lagförslaget, ör hvars afslutande höga vederbörande sjelfve på det )tvetydigaste sätt lagt det ena hindret efter det anIra, och derigenom förlängt Svenska felkets lidanlen af landets chaotiska, principlösa och på illibeala grunder hvilande lagstiftning; men en del till och med under öppet åberopande, att den Kongl. yenådningsrätten kan betrzgga emot dödsstraff, o. . Vv. I sanning ett ädelt skäl, att hindra antagandet uf rättsgrunder. Sådant är det opus, som Hr Törnebladh låter Konungen framlägga för sitt folks lagliga ombud, vilka redan förliden sommar aflemnat en stor del de vigtigare besluten och som uppfyllt deras pligt, Itt genom denna hop af partiella ändringar, inför bronen ådagalägga behofvet af en ny, enkel, redig ch på liberalare principer grundad cod x. Det är väl knappast möjligt, att något konstitutionelt land verlden företer ett sådant slut på 17 månaders lagtiftninksarbeten; och en ministere, som underskrifjer ett protokoll. deröfver, förtjenar bedömas stränare än dess, i åminnelse förtackade företrädare! ty len har ju sett dessas ogillande i nationens tänkeätt, och deras snöpliga affård! Men i vårt land och i denna tid, synes inga läromar --hjelpa, och sönderbrytningen tyckes ämnad tt gå sin gilla gång.