Aftonbladet – 21 juni 1841, sida 3

torsskrifvarne, C. Askerqvist, för några dagar se: dan försvunnit, och att detta hans försvinnande lärer jemväl åstadkomma en förlust på några tusen Riksdaler genom tillgrepp ur rekommenderade bref, som han haft att härifrån expediera. En sådan håndelse har lyckligtvis förut icke intr.ffat härstädes på de sista 48. eller 19 åren, och är utan tvifvel med de öfrige nuvarande Kontorsskrifvarne ingalunda att befara. Måhända kunde dockfnågon ytterligare kontroll vara nödig för attförsäkra Postverket mot dylika förluster. — Dagbladet meddelar, att en yngling bortstulit 48 stycken slipstenar från hamnbryggan på Riddarholmen, och sålt 9 stycken deraf till en gammal skeppare från Finland vid namn Westerlund, hvilken icke funnit någon betänklighet vid, att tillhandla sig dem för 36 sk. Rgs. — En korrespondent i Götheborgs Handelstidning yttrar åtskilliga tänkvärda reflexioneri anledning deraf, att Regeringens svar på Ständernas beslut i lagfrågor utfällit med afslag å de vigtigaste, och med bifall hufvudsakligen till de mindre maktpåliggande; och korrespondenten finner med anledning häraf, den Törnebladhska ministeren egentligen ej skiljer sig i karakteren från sin föregångares genom annat än sanktionen å den lagförändringen, att högra handens afhuggning hädanefter icke behöfver åtfölja halshuggning. Se här ett utdrag af artikeln: Det torda förekomma mången illa underrättad förvånande, att fipna en Konung, som ej talar landets språk, som så sällan ser sig omgifven af annat än ett hofkotteri och en sluten embetsmannakrets, hvilken genom detta kotteri fält sin uppkomst och idet eger sin enda styrka, som ser sitt konstitutionella råd några timmar i veckan och som till stor del bildat detta råd af personer, hv.Ikas opinion han sjelf förkastar, o. s. v., allt detta oaktadt egna så ringa uppmärksamhet åt Nationens ombud att han afslår snart sagdt allt bkvad desse ansett sig böra bedja honom förändra eller förbättra i landets lagar. Då de flesta af dessa lagfrågor icke egentligen kunna anses röra Konungens prerogativ, och utur så många hänseende snarare tyckes gegna äfven det, genom förverkligandet af en och arnan princip, hvilken synes fördelaktig för så väl regeringen som folket, och hufvudsakligen har till föremål, att inskränka eller oskadliggöra inflytelsen af de klasser och institutioner, som stå emellan dem och ofta hota att alldeles skilia dem ifrån hvarandra: så kan man ej annat än misstänka, att kännedomen om den sanna ställningen i landet måste vara bra ringa på samhällets höjder, och önska, att denna djupa ovdekantskap ej måtte leda till alltför svåra följder. Med alla de ofullkomligheter, som vidlåda vår Ståndsrepresentation; med alla de oformligheter den nödvändigt måste innebära; kan likväl ej nekas, att genom en ringa uppmärksamhet till beslutens tillkomst och en blott måttlig kännedom om de mer eller mindre vigtiga anledningar till de valda Ståndens yrkanden, eller till de privilegierade Ståndens motstånd, en Regering lätt är i tillfälle, att i Ståndsbesluten åtskilja hvad som är tidens och slägtets billiga fordringar, och hvilket således bör medgifvas, till och med befordras. Men vår synes ej följa annan känsla än obenägenhetens för all förändring; den omfattar hvarje tillfälle att få Statens vigtigare principfrågor skjutna ifrån sig till en af henne sjelf vald kommitte; och sedam bon fält sammansätta denna så, att inga resultater kunna blifva af kommitte-arbetena, då blir hvarje bön om detaljförändrving hänvisad till den tid, då den stora principen en gång skall afgöras, hvilket man nog vet aldrig inträffar. Det är visserligen sannt, att mycket af detta är sig likt i alla Europas riken, och troligen ännu mer i Asiens; och jag skulle väl vilja medgifva, att i samhällenas rörelselagar man alltid måste beräkna tnerlia regia ibland de verkande krafterna. Men jag tillstår, att på sätt jag nyss antydt, deuta förhållande i samma mån förefaller mig hos oss märkvärdigt, som Regenten af sin egen, inneslutna ställning, borde finna sig uppmanad, att innu mer än måsgenstädes, i national-representationens lagförändringsbeslut skåda en anvisning af den bana. som han gemensamt med folket bör beträda och der han hvarken bör låta de privilegierade, eller de i öfrigt gynnade serskilda folkklasser, hindra framskridandet och förbättringarne. Skådar man nu på gårdagens, blott gårdagens konungahandling, hvad finner man då? Och huru ofta, huru länge, har man ej vid de näst föregående riksdagarne funnit detsamma? . Jo! bifall till några skärpningar af st aff, såsom för försåtligt öfverfall emot husbondefolk, fönsterinslagning och inbrott utan stöld; bifall till afskaffandet af spöstraffet i några få fall; till afskaffandet af de s. k. qvalificerade dödsstraffen, samt till en förändrad förvandlingsgrund af vattenoch brödstraffet; bifall till stockstraffets afskaffande; några förändrade stadganden till lindring i bysättningstvånget; samt några obetydliga förändringar i rättegångsordningen ör Bankooch Riksgäldsverken och Riddarhuset; några ordningsföreskrifter för fastighets försäljning, ). s. v. Men afslagen ? hvilket antal och af hvilken vigt äro ej flera deribland. Den för vingleriers och procenteriets förebyggande välbetänkta förändringen i 4 Kap. 4 Utsökn. Balken, att skuldebref til viss man eller ordres, för att vara i annan mans hand betalnringsgildt, bör vara försedt med öfverlätelse ;