Aftonbladet – 19 juni 1841, sida 2

VV och anböll om handräkning att komma nidingen på spåren. Den starka sinnesrörelsen verkade så på Waldenborg, att oaktadt Roselli såsom l äkare använde alla medel, tilltog febren och Waldenborg blef oförmögen att lemna rummet. Fru Reversi, hvilken upprigtigt deltog uti Waldenborgs olycka, lemnade honom det rum som Emili bebott och allt det. biträde som fordrades i hans beklägansvärda tillstånd. Han måste intaga sär.gen, och Roselli ägde intet hopp om eller när den sjuke skulle kunna lemna den. Hvem kunde det vara som bortfört Emili? Denna frågan upprepades såväl af Waldenborg som Roselli mångfalldiga gånger. Att det icke var Waldenborgs bror, det viste han bestämt, emedan denne låg dödligt sjuk, då Waldenborg under sin sista resa besökte honom, i anledning af ett bref från grefvinnan, hvaruti hon bad alt Waldenborg icke skulle vägra, att åt en döende bror uppoffra några timmars tid, emedan denne önskade att de ännu en gång måtte träffas. Waldenborgs öppna och redliga karrakter anade icke försåt. Han åtlydde sitt goda hjerta vid uppmaningen och skyndade till sin bror, som emottog honom, med all välvilja, och då Waldenborg lika oförställdt, som tillförne försäkrade, att ingenting utom döden kunde skilja honom från sin Emili, svarade brodren, att ehuru mycke! detta giftermål kostat på honom, ville han nu vid kanske det sista samtalet emellan dem, ickt vidare blanda sig i saken, utan önskade lycka dertill, ehuru han betviflade dess varaktighet. Detta samtal berättade Waldenborg för Roselli, och förklarade sin öfvertygelse, att hans bror omöjligt kunde hafva deltagit uti den brottsliga an