Aftonbladet – 19 juni 1841, sida 2

— är icke denna tanka Gudomlig, Läsare. VWila bättre vore det onekligen, om Hr Moberg upplyste sina kommittenter om sin egen ställning, icke med svassande ordalag, åt hvilka man måste draga på munnen, utan med fakta, på det viset, att han redogjorde för sina opinioner ide vigtigaste Riksdagsfrågorna hvar för sig, samt huru han voterat i anslagsfrågorna på den sednare tiden. Beklagligen har Hr Moberg dock redan tillräckligt karakteriserat denna sin :ställning genom den gräns han uppdragit mellan sig, och den egentliga oppositionen i BorgareStåndet. Att Hr Moberg befinner sig på samma linie i konstitutionel opposition, som Hrr Rydin, Wallander, m. fl, draga vi deremot icke itvifvel. Att bara slå sig för bröstet och bedyra att man tillhör den och den färgen, blir, frukta vi, i alla all icke tillräckligt. För öfrigt har Dagligt Allehanda svarat, efter vå tanka aldeles riktigt på reklamationen bland annat följande: Hr Miberg påstår nu, att han alldeles icke förindrat opinion, utan alltid som nu tillhört den konslitutions la eppositimen. Måhända har läsaren sig bekant, att den opposition, som kal:ar sig konstitu .ionel för närvarande, representeras af Sv. Minerva och f. d. Utgifvaren; och vi vilje således gerna i detta fall antaga reklamationen, hvarföre också Hr Mobery på sednare tiden fått mycket beröm i Minerva. Deremot skulle vi, om det behöfdes, kunna med vittnen styrka, att Hr M., i början af Riksdagen, på det högsta pesterade mot Minerva och hennes aktonstitutionella opposition samt att då icke ens den plan för oppositionens handlingssätt. som framställdes af Hrr Pitrg, Wern, Ekholm m. fl. var radikal nog. Hr Mobery ville neml. då låtsa vara den aldra styfvaste kaxen åt den sidan och boxade sig på detta sätt rigtigt in i StatsUtskottet, hvareter Hr M., hur styf han visserligen eljest är, likväl såsom oppositionsman blifvit allt slakare och slakare. Delta vare doca icke sagdt för det att vi nå gonsin fästat vigt vid Hr M:s politiska personlighet. En ganska kort erfarenhet var nog att öfvertyga om dess fullkomliga obetydlighet. Då vi anmärkte att Hr M. förändrat position, var det fördenskull visst icke meningen-att dermed säga, det vinst eller förlust uppkommit på någondera sidan, utan endast att fästa uppmärksamhet uppå, att Hr M. icke var uppriktig, då han inför sina kommittenter och i början sf Riksdagen inför Utskotits-Elektorerne agerade såsom tillhörde han en opposition på allvar, ett förhållande, som kan vara nyttigt att hafva i minnet till en annan gång