Aftonbladet – 18 juni 1841, sida 3

förkasta Konst.Utsk:s förslager, att antaga den ko: traproposition, som. erbjuder sig uti Hr Aminoffs : halfva EkonomiUtskottet biträdda reservation. Dei ligenom skall det inför hela nationen ådagaläggas, a det är på denna majoritets sida, som det verklig ellyaret och nitet för den stora reformen är till fir nandes.p Vi kunne icke afgöra, i hvad mån läsare: tänker lika med oss; men för egen del måst vi tillstå, att Hr Lagergren tyckes hafva br liten fromma af detta insegel på sina opera vic Riksdagen. Det förundrar oss till och med pi det högsta, att en Riksdagsman med så mycker talang och taktik, som Hr Lagergren vid åtskil. liga tillfällen bevisat, och med så rättvisa an språk att anses för en fin politikus, kunnat kom: ma fram med något så verkligt radikalt enfal digt, som vissa delar af detta anförande. Grundlagen säger, att Riksdagarne skola hållas i Rikets hufvudstad, utom i de fall, då fiendens fraämträngande eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt eller för Rikets aStänders frihet och säkerhet vådligt.s Ibland sådana lika vigtiga hinder sätter nu Hr Lagergren det, om någon afsiyt skulle låta röja sig att genom yttre hot och skrämsel genomdrifva det nya representations-förslaget, och säger, att då ir det Regeringens ovilkorliga pligt att förlägga Riksdagen till en landsort, etc. Vi åter skulle ro, att om sådana afsigter spörjas, så är det Regeringens pligt att låta tilltala dem, som ådasalagt afsigten, men icke att lägga Riksdagen i andsorten. Lagen lemnar i 440 Regeringsormen tillräckligt skydd för Ständernas frihet, om den anlitas, och utan att afsigten att våldöra denna frihet redan uppenbarar sig i handing eller uppmaningar till störande af ordninen, kan man icke heller säga att den existerar. läsonnemanget är således i alla afseenden hvad nan brukar kalla Argusiskt, och vittnar att Hr sagergren till sina många goda egenskaper äfen har räit att räkna den af en icke obetydlig jortion machiavelism, Om man deremot ville öranleda upolitik på gatorna, så funnes kanske sen genare väg till detta mål, än riksdagens örläggande till landsorten, hvilket den stora allnänheten visst icke å sin sida skulle uraktlåta tt härleda från vissa andra afsigter; och det unde i alla fall bli ganska tvetydigt, om icke esullatet deraf blefve motsatt mot det som vänades. För öfrigt är det föregifvandet, som man väl et, aldeles ogrundadt, aatt till och med de, som i Stånden pläderat för förslagets hvilande, knappt med något enda undantag medgålvo, att det ej borde eller kunde antagas till lag vid nästa Riksdag. En bevisning härom är öfverflödig ör den, som följt med riksdagsförhandlingarna ch känner hvad som yttrades i synnerhet af najoriteten i BondeStåndet. ONES AAA