Aftonbladet – 18 juni 1841, sida 3

den lifliga känsla, hvarmed hennes fantasi blom sterströdde deras gemensamma lefnadsbanay för skönade ännu mera den tafla kärleken tecknad för Waldenborg i framtidsperspektivet. Glada ungdom! medan du ser, att hoppets stjerna blänker, inna: hon i moln sigisänker, tacksamt njut det korta nu! Vet, att sällhetens minut, är en ros i flygten bruten, och i närmaste minuten, var dess blomning redan slut. Han fortsatte sin resa med hoppfull glättighet. På femte dagen hade han uppnått bestämd ort. Klockan klämtade 4 i närmaste torn di han steg ur vagnen. Han skyndade upp på sitt rum, ombytte kläder och hastade till det hus der han för några månader lemnade Emili. 1 salsdörren mölte honom fru Reversi. Knappt hade han uttalat de vanliga höflighetsbetygelserna, innan han frågade efter Emili. Bestört stod fru Reversi såsom träffad af åskan. Kan det vara Hr Grefven okunnigt, att Emili icke är här ? att hon för omkring fjorton dagar blef hämtad härifrån af en officer, som kom med sin fru och sade sig vara Hr Grefvens bror? Delta var allt hvad hon hann säga, när Waldenborg med dragen värja rusade emot benne: wbekänn men: niska, ropade han, sanningen, hvar är Emili till hvem har ni lemnat henne? — uHr Grelvel för guds skull hör mig, jag är oskyldig, svarade hon. Doktor Roselli, Waldeborgs ungdomsvän, kom i hög tid, att aflägsna en olycka, ty säkert hade Waldenborgs raseri bringat honom till ett mord, om icke den alltid i faran rådige doktorn afväpnat honom. Han satte sig genast i besittning af värjan, fallade sin väns hand och bad att fru Reversi måtte få fullfölja sin berättelse. Nej, ropade Waldenborg, aåtom oss skynda till ÖOfverstinnan Odalsvärd, af henne väntar jag den upplysning jag önskar, jag har hennes löfte att vaka öfver Emili