Aftonbladet – 18 juni 1841, sida 2

—AA— ERE Waldenborg med de bittraste förebråelser, att hafva så ovärdigt besvarat en systers välmenande förslag, under det han och de öfrige voro sysselsatte att återfå grefvinnan till sansning; Waldenborgs betjent kom ned i trädgården och anmälte, att aftonbordet var serveradt, men grefvinnan, som just nu hade uppvaknat ur sin svimning, befallde att hennes vagn skulle köras fram. De båda grefvarne så väl, som hennes svägerska, ville icke motsäga henne, i anseende till de elaka påföljder, som starka sibnesrörelser alltid medförde på grefvinnans Kelsa. Grefve Jacob försäkrade vid afskedstagandet, huru obeskrifligt det kostade på honom, att se sin enda bror, genom ett förhastat beslut, aflägsna sina bästa vänner och närmaste anförvandter. uSkulle dun, tillade han, medan tid är, besinna dig, är du välkommen åter uti vår förtroliga krets, i annat fall farväl! — farväl för alltid. — Men MWaldenborgs beslut var lika oryggligt. Sällskapet återvände till Sandbynäs, och pastor Sommer med familj voro de enda, som med Waldenborg delade aftonmåltiden. — På följande dag företogs den, förut tillämnade resan åt hufyvudstaden. Öfverstinnan Odalsvärd hade flera gånger anfört Emili uti lysande kretsar, och Waldenborg blef af ett vida större antal afundad i hufvudstaden för sin vackra fästmö, än Emili varit i sin hembygd för det grefliga anbudet. Ett allmänt bifall öfver Emilis ovanliga bildning och intagande sätt att vara, ersatte Waldenborg fullkomligt för det obehag, han nyligen erfarit, — Öfverstinnan hade låtit i sin närvaro examinera Ewmili på årsdagen e:ter den tid hon vistats i pension, och då Waldenborg återvände till sin hembygd, medförde han den glada öfvertygelsen, att Emili var öfverlemnad åt vänskapens säkra beskydd. Påföljande år besökte Waldenborg åter sina vänner i Stockholm. Han yttrade sin önskan för öfverstinnan, att Emili pu måtte vara fullkomnad,