Aftonbladet – 18 juni 1841, sida 2

berg, systerdotter till Waldenborgs svåger, var säll skapet följaktig, och slutligen hviskade den förtroliga systern till Waldenborg, under promena. den i trädgården: — utom att hon härstammai från en hederlig familj, -är en: afde rikast flickor i riket; af fullkomlig skönhet och ungdomens hela glans, eger hon så många andr meriter, hvilka ge henne rätt till hvarje karl: beundran. — Jag tänker, ser du, min bästa bror em du kunde förmå dig, att, i stället för der der Emili, bjuda Augusta von Dalberg din hand så tror jag visst, alt hon antar ditt förslag oct vore inom en månad din bustru. Tänk, mir älskade vän, kvilken lycka, hvilken sällhet dt härmed skänkte dina syskon. Den der lilla, be skedliga mamsellen skulle vi nog göra belåten sådant der sämre folk fästa sig mest vid välmå endet; vår bror Jacob ech min man hafva öf. verenskommit, att de tillsammans skulle gifvs Emili omkring 6 å 8000 Rdr, på det hon icke skulle klaga, att hon vore bedragen; och innar årets slut hade hon säkert flera friare, och kunds lefva mera lycklig med en man af sitt stånd, är såsom grefvinnan Waldenborg. — — Walden borg hade iakttagit tystnad under hela den för troliga konversation. cÄr det nu punkt, min syster, sade han, mer munter, nästan hånfull ton, eller har du änn något mera, som du önskar anförtro mig? el. jest är det min tur att svara emot förtroende och säga min mening. Tala, sade hon, mec tillbakahållen harm, ty hon anade af han: Aämtsamma ton, alt svaret icke skulle öfver ensstämma med hennes önskan. De båda gref varne gingo de så ifrigt resonnerande sysko nen till mötes. Konversationen blef allmän Hvad grefvinnan von Dalberg hade föreslagit si bror, upprepades, men lika förgäfves; den fö kort stund sedan så vänskapligt slutna syskon kretsen var bruten; grefvinnan nedsjönk svim mande på en gräsbänk; hennes man öfverhopade