Aftonbladet – 18 juni 1841, sida 2

förut icke obetydliga förmögenhet, ökad genom ett arf efter en slägting, så ökades äfven prakten vid Sandbynäs, och ännu mera förlängdes afståndet emellan noblessen och det borgliga ståndet. Dessa Waldenborgs anförvandter, hade genom skriftvexling öfverenskommit att öfverraska honom och ännu en gång göra ett försök, att förmå honom afstå från sin envishet. Waldenborg var just-då sysselsatt med reparationen vid sitt kära Rosenholm och hade vidtalat pastor Sommer, att härvid hafva tillsyn, emedan han ämnade sig företaga en resa åt Stockholm för att egna någon tid åt sin Erhilis sällskap. Han hahade nu icke sett henne på ett år. Dagen till hans resa var redan bestämd; Waidenborg och Sommer sutto i parken och sågo oförmodadt tvenne stora vagnar köra upp på gården. Waldenborg skyndade att emottaga de oväntade gästerne, han stod förvånad, att uti dem igenkänna sina båda syskon och deras makar samt barn. Det var oförklarligt för honom, att se dem hos sig och med dem den gamla förtroliga syskonkänslan, med öppnade armar, liksom täflande om hvilken, som först skulle sluta honom till sitt bröst. Waldenborg omfamnade dem verkligen med broderlig känsla, och trodde att hans ståndaktighet slutligen hade förmått dem, att afstå från sina fördomar, och gladde sig innerligen deröfver. Der vägen vände upp till alleen, hade Waldenborg låtit uppföra en smakfullt arbetad port; hvarpå var anbragt med väl målade bokstäfver: Välkommen! Detta, liksom det å andra sidan af porten anteknade Farväl! gjorde ett angenämt irtryck på hans vänner, när de besökte eller återvände från honom. Denna lilla öfverraskning gal första anledningen till konversation, sedan togs park och trädgård i hesigtning, och vid allt lemnades ett odeladt bifall. En ung, hygglig flicka, fröken Augusta von Doll