Aftonbladet – 18 juni 1841, sida 2

Hanga och vigtiga halva de samhallstrågor varit, vilka tagit Rikets Ständers uppmärksamhet i an-g pråk. Behandlingen af desamma och deras brin-, ande till slut, i hvad på Rikets Ständer ankommit, afva ock påkallat en läsgre tidsrymd, än vid något liksmöte tillförene, ehnru det icke lärer kunna; örnekas, att arbetet med rastlös ifrer fortsatts. Framtider har sig förbehållet att utveckla och ! skådliggöra verkningarna af Rikets Ständers tilll! lmänt och enskilt väl syftade afsigter och vidtagna ! eslut. På det hägn och den befordran till ändanålsenlig verkställighet, Eders Kongl. Maj:t värdes emna åt dessa afsigter och beslut, beror det emelertid, i hvad män de komma att med öra för landet ner ciler mindre gagneliga frukter; och Borgareståndet, som oaflåtligen haft Fäderneslandets sanna ördel samt Eders Kongl. Maj:ts derifrån oskiljakiga ära och sällbet till föremål, tyckar intet ögonplick att hoppas och tro, det Eders Kongl. Maj:t kall med Dess Konungsliga välvilja omfatta och ill lyckliga resultat bringa Rikets Ständers förfosanden till beredandet af en allmännäre, till alla amhällsklasser sig spridande upplysning och förtåndsodling, till jordbrukets, handelns och öfriga väringsgrenars förkofran, för en ändamålsenligare pehanrdling af de samhällets olyckliga medlemmar, vilka genom Lagarnes öfverträdelse göra sig af riheten förlustige, eller för andra ersaker komma samhället till last, för beredande af ändamålsenliga Kommunal-inrättningar till ordnande af Folkets ekonomiska angelägenheter, eller med få ord, alla de förslag, åsyftande att bereda välmåga och trefnad it ett älskadt Fädernesland, dem Rikets Ständer ill Eders Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnat. Den allmänna rösten uttalar sig allt mer och mer för en ändamålsenlig ombildning af NationalRepresentationen, jemte förenkling i sättet för densammas verksamhet, för den civila och kriminella Lsgstiftningens bringande i närmare öfverensstämmelse med sidens och en stigande upplysnings fordringar, samt för ordnandet af Närings-lagstiftningen, i syfte att införa stadga och säkerhet i Näringslifvet. Borgare-Ståndet älskar att tro och hoppas, det Eders Kongl. Maj:ts lefnadsafton varder förunnadt att se dessa, jemte flera på samhället djupt inverkande frågor, dem Eders Kongl. Maj:t värdes skänka Sin höga uppmärksamhet, lyckligen lösta. Ett lyckliggjordt och tacksamt Folks välsignelser skola deremot förljufva Eders Kongl. Maj:ts återstående lefnad. Till den nya, genom Trooch Huldhets-edens band fästade undersåten inom Eders Kongl. Maj:ts Egen höga Familj, lyckönskar Borgare-Ståndet Eders Kongl. Maj:t och Fäderneslandet, som i den unge, hoppfulle Fursten ser en ny borgen för sin framtida lycka. Under nedkallande af den Högstes beskydd öfver Eders Kongl. Maj:t och det Kongl. Huset, återvända Borgare-Ståndets Ledamöter till deras länge saknade hem samt vanliga omsorger och bestyr; men anhålla derförinnan underdånigst, det Eders Kongl. Maj:t värdes tillåta Borgare-Ståndet att få vara in neslutet uti Eders Kongl. Maj:ts Nåd och ynnest. Ur de öfriga afskeds-talen utelemne vi, för att ej blifva alltför vidlyftige, hvad som innefattar endast allmänna termer eller försäkringar om känslor, men upptaga allt som kan vara något att märka. Detta är ungefärligen följande: Ur Konungens svar till Landtmarskalken: J kännen Min vördnad för höga bedrifter. En hvar af Eder har kunnat hos sig inprägla Min öfvertygelse: att vid samhällenas grundläggning har vapenäran bildat Nationerna; men att Religionen, rättvisan och sanningen ensamma kunna upprätthå!la dem. Såsom Thronens och Lagarnes förste försvarare, hafyen J biträdt Mig vid utöfningen af de pligter, dem Nationen anförtrodt Mig. Emottagen derför, i Hennes och Mitt namn, våra tacksägelser.n Ur Erkebiskopens till Konungen: pStormäktigste Allernådigste Konung! Efter en lång Riksdags arbeten och skiften, är det för Rikets Ständer det största glädjeiämne, att se Eders Kongl. Maj:t vara oförsvagad af år och händelser. Denna styrka är minnets af allt det goda, Eders Kongl. Mösj:t gjort och velat Sina Riken. Den är ock tillförsigtens om en rätltsinnad samtids och rättvis efterverlds tacksamhet. De dyrbara föremålen för Eders Kongl. Maj:ts ömhet gifva i rikt mått kärlekens bevisning. En ny hugnad blef, dessa dagar, Eders Kongl. Maj:ts hjerta beskärd, då förstfödde Sonsonen, med bevittnad kunskap och stadgad öfvertygelse, förnyade Sitt förbund med Gud, beledsagade löftet med den heligaste handling, och i sjelfva värman af denna besvor Sin trohet till Konung och Fosterland. Ungdoms -Furstens ed har i känslan upplifvat vår aflagda. Den trohet, som bor i Konungaborgen, är inföding i hyddorna; och den kärlek, som här närmast omsluter Attefadren, begränsas endast af Landsfadrens områden. Gud, som är kärlek och vill ordningen i allt, har kallat oss i sin tjenst, och i denna skole vi pligttroget verka för fromhet och det goda skicket bland dem, som oss i vård äro anförtrodde. Med ord och eftersyn skola vi lära Folket, att frukta Gud, ära Konungen, älska Fosterlandet. Genom Försynens Nåd skall ock, så hoppas vi, det onda vika, det goda framgå, och Eders Kongl. Maj:t få glädjas af dygdernas, bildningens och trefnadens tillväxt. Lik denna årstids aftonsol, lyse och värme Eders Kongl. Maj:t ännu länge Sina Folk; fortfarande ljusnad skall omgifra nedzången.n