Aftonbladet – 16 juni 1841, sida 4

11. Dh. IL. PL OTPpIIlIScHy, An Mejer AVN MEHYA med sitt hof, Adjutanter samt Ridderskapet ; och Adein, som tog plats i salen på bänkarna till höger från Konungen. i Sedan de höga personerna intagit sina plat4 ser, började först HH. Ex, Justitie Statsministern Törneblad, men med mycket låg stämma ett tal, : med afseende på hyllningsakten. Den unga prinsen gick derefter fram, tog kronan af hufvudet och aflade med tydlig och hög röst, trooch buldhetseden, hvarefter han kysste Konungen på handen, då Konungen äfven kysste honom på, 4 kinden, kronan påsattes, och ban intog åter sin plats. Nu följde, sedan Hr Riksmarskalken TH. Ex. Grefyve Brahe äskat ljud med stafven, Talmännens afskedstal. Landtmarskalkens var längst; och innefattade ett uppräknande af de flere nyt-:: tiga saker Ständerna uträttat vid denna riksdag samt välönskningar till Konungen och det Kgl. buset; Hr Erkebiskopens och Borgareståndets talmans kunde vi ej rätt höra till innehållet. ! Bondeståndets talman vidrörde, ehuru lindrigt, . de splittringar, som ägt rum vid denna riksdag, och var i öfrigt ganska nätt och kraftigt. Eitter slutet häraf uppläste Hr Statsrådet Ihre. riksdagsbeslutet, hvarpå H. K. IL Kronprinsen: uppläste följande KONGL. MAJ:TS TAL TILL RIKET; STÄNDER: , Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige, Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige, Välaktade, Hedervärde och Redlige, Gode Herrar och Svenske Män! I Då Jag vid detta Riksmötes öppnande helsade Eder, gaf Jag Eder tillkänna möjligheten af en; nedsättning i skatterna, hufvudsakligast med af-. seende på dem, som, sedan en längre tid, tryckt jordbruket. Min förhoppning har gått i fulibor; dan. Denna skatteminskning har öfverskridit det då, såsom sannolikt, antagna belopp. Redan befintlige tillgångar, en stigande inre förkofran ; och vidgade handelsförbindelser skola, vid en blifvande Riksdag, utvisa möjligheten, att följa samma system, och bereda nya eftergifter i skattebörderna. l Sedan E!lert sammanträde, hafva trenne hanidelsoch sjöfartstraktater blifvit afslutade, på; :grund af fullkomlig reciprocitet: med Republiken Venezuela, samt de fria städerna Hamburg! och Bremen. Efter ratifikationernas utvexlande : Iskall underrättelse härom allmänheten meddelas. ! I Andra underhandlingar fortsättas, till befrämjan-, de af de båda förenade rikenas handelsförmåner, och är det med nöje Jag gifver Eder, Gode Herrar och Svenske Män, tillkänna, att Iden vigtigaste bland dem, hvilken skall bestämma afgifterna för Sundska tuilen, är nära alt, på ett tillfredsställande sätt, afslutas. Det är en Styrelses första pligt att vaka för belryggandet af national-sjelfständigheten. Den som tillåter, att man undergräfver densarama, bereder statens fall. Äfven de lagar, som varit längst af erfareniheten pröfvade, kräfva stundom nödvändiga för; bättringar; huru mycket mera de, som tillkomi mit under skakningar. Om dessa icke efterträdas af förnuftets och ordningens välde, hotas staten af allmänna vådor. Jag emotser för den Skandinaviska halfön en ilyckosam framtid, om fredens välsignelse fortfarande skänkes oss. Men att med likgiltighet janse möjligheten af ett krig och försumma förj boredelserna att möta detsamma, det är att offra Isin sjelfständighet och långsamt gräfva sitt eget I fosterlands graf. Nationerna äro hvad de vilja vara; om icke mäktiga, dock aktade, genom bevarad trofasthet i alla förhållanden och lugn i isilt inre. I Det gifves ögonblick, då ett folk måste underkasta sig hvilka uppoffringar som helst; det är: då statens ära det kräfver. Om äfven utaf statens öfverhufvud, till följd af dess ställning, I fordras enskilta offer, böra de lemnas utan tvekan, då landets anseende och sanna bästa göra det till en lag. Riket var, år 4809, efter att hafva förlorat len tredjedel af sitt fordna område, ställdt i fi endtliga förhållanden till alla makter, som voro förbundna med den då mäktigaste stat. Landet, I skakadt af inre söndringar och utan yttre stöd, nödgades biträda ett handelssystem, som ådrog ,!detsamma en brytning med England. Under ) dessa brydsamma förhållanden vårdade Carl XII icke blott landets försvagade krafter, utan ock dess släckta förhoppningar, dess framtid. Då vår Y krigshär afgick till Tyskland, ansågs den af åttskilliga der skola erfara enahanda öde med den, fyra år förut, förgångna. Den återvände segrande och ärorik, utan att dess framgångar varit I för fosterlandet tryckande. Rikets Ständer, år 1829, upplyste om de anslag, som varit rigtade rmot det från år 4809 utgångna statsskick, erkände styrelsens förtjenst om fäderneslandet, nisom räddats från skakningar, hvilka hemsökt så el många främmande länder. Om enskilta, likasom nationerna, böra und-I vika den hänförelse, som väckes af lättretliga Si sinnen, så äga dock båda att vidtaga sådana åtI gärder, hvilka kunna förvissa deras fiender om en fast hållning hos den styrelse, som tror sig missfirmad, då nationens värdighet och rättigheter det äro. Sådan har Eder styrelses ställning varit sedan 4844. Det är detta förhållande, som Sverige äger att tacka, ej mindre för fort-I farande aktning, än de stora fördelar, som dera nivarst en fölid. Endast genom Försynens ome Nn t