Aftonbladet – 16 juni 1841, sida 2

talan gällande, vid äfventyr att lagfarten eljest beviljas.s vAntagandet, svarar Regeringen, af den sålunda föreslagna lagförändringen skulle tilläfventyrs väcka ett allmännare misstroende emot helgden af meddelad lagfart och fasta samt beviljad inteckningsrätt. Om än lagfart och fasta nu icke utestänga möjligbeten af det klander i framtiden, att annan än rätter. ägare försålt fastigheten, måste likväl denna möjlighet vara vida mindre under ett sorgfälligt iakttagande af den gällande föreskriften, att säljarens åtkomst bör med handlingar styrkas, än den skulle blifva om samma föreskrift på ifrågavarande sätt ändrades. Reg. vägrar derföre bifall till förslaget, men hänskjuter i öfrigt frågan till vidare behandling i sammanhang med förslaget till allmän Civil-lag. Genom skrifvelse den 40 sistl. Oktober, hade R. Ständer, med anförande af de skäl, dem de ansett tala derför, att lika giftorätt och lika arfsrätt stadgas för personer af begge könen, till Regeringens pröfning öfverlemnat ett i sådant afseende uppgjordt och godkändt förslag till åtskilliga ändringar i Giftermåls-, Ärfdaoch Jorda-Balkarne. Härtill svarar Regeringen: De ändringar och förbättringar, som fordras uti nu gällande Lagar om giftorält och arfsrätt, anser Reg. böra göras i sammanhang med införande af den nya Civil-lag, hvars utarbetande lagkunnige män sedan längre tid haft sig anförtrodt. Reg. önskar att, i ett system, Jlättfattligt för både Domere och de rättsökande, se framställda de serskilda hithörande stadganderna under sina Balkar, Kapitel och SS. På grund häraf finner Reg. sig för det närvarande böra vägra sitt bifall till ifrågavarande förslag.n Utgående från den åsigt, att den i nuvarande Lag medgifna testamentsfrihet efter stadsrätt vore alltfö: inskränkt, och borde sålunda utsträckas, att mar skulle vara berättigad genom testamente bortgifv: hälften af qvarlåtenskapen, om bröstarfvinga lefve efter, samt eljest alltsammans, hvilken lagförändrinj ansågs föranleda dels närmare bestämmelser till för mån för testamentsgifvares barn, då detta är omyn digt, ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt celler li tet vetande, dels ock ändring af 8 Kep. 3 1 mom Jorda-Balken, hade Rikets Ständer uti skrifvelse d 42 sistl. December, under åberopande af sitt ser skildta förslag om lika giftorätt ooh lika arfsrätt fö begge könen, i följd hvaraf de i Lagen nu begagna de uttryck: landsrätt och stadsrätt, ansågos e kunna lämpligen bibehållas, föreslagit, att, med upp häfvande af Kongl. Förordningen den 49 August 1762, angående utvidgad testamentsfrihet efter stads rätt, nedannämnde lagrum mitte erhålla följand förändrade lydelse: Arfda-Balken, 47 Kapitlet. 4 1 mom. Aflingejord å landet, utom den som personer af Presteståndet under äktenskap för värfvat, fastighet i stad, som adliga personer förvärf vat, samt lösören, tillhörande adliga personer, elle å landet bosatte ofrälse personer, utom Prestestån det, må man gifva i testamente till hvem man vill skyld eller oskyld.n ua2 mom. Af fastighet i stad, utom den, som ad liga personer förvärfyat, fastighet å landet, hvilker personer af Presteståndet under äktenskap förvärf vat, samt lösören, tillhörande Borgare eller ofräls personer, som i stad bo, eller personer af Preste ståndet, må man icke testamentera mera än hälften der bröstarfvinge lefver efter; har man ej bröstarf vinge, då må man alltsammans i testamente gifva Vilja barn och inländske arfvingar till sig lösa hus tomt, gård eller jord: stånde det dem fritt inom nat och år. Samma rätt ega utländske arfvingar, om d i landet inflytta och der bygga och bo.s 5 . Lemnar testamentgifvaren efter sig omyn digt barn, och kan det ej af sitt arf njuta föda oc uppfostran: då skall af egendom, som i testament gifven är, så mycket afsättas, som Rätten pröfva barnet, efter stånd och vilkor, nödigt hafva, till des det sig sjelf nära kan, dock ej för längre tid, ä! till dess barnet uppnått 21 år. Är barn ofärdig med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande, d skall ock afsättas, hvad till barnets underhåll tarf vas, der dess arf dertill ej förslår, och gånge de understöd ut, så länge behofvet fortfar; kommer bar net till helsan, eller varda dess vilkor så förbättrad att det sig sjelf försörja kan: upphöre då understöde Nu har man genom testamentet anslagit viss årlig in komst till sitt omyndiga barns föda och uppfostrar eller till underhåll för sitt barn, som är ofärdig med svår sjukdom behäftadt, eller litet vetande; ka ej det barn, som omyndigt är, af eget arf njuta föd oeh uppfostran, eller det, som ofärdigt, sjukt elle litet vetande är, med eget arf underhållas: då m det testamente . gälla, för den tid, som här ofva sägs, ändå att arfvejord eller bröstarfvingars 1o dermed belastas skulle.n j eJordabalken, 8 kapitlet., a3 4 mom. Fger man jord, hus eller tomt staden: hafve våld bortgifva hälften deraf, ehvad de är ärfdt eller afladt. . Regeringen svarar: att då hon icke antagit R. 8 serskilta förslag om jemlikhet i giftorätten och arf rätten, har grunden för åtskilliga af de redaktion förändringar, som det nu ifrågavarande förslaget i TInefattar, derigenom förfallit. Den af R. St. föreslagn I förändrade lydelse af berörde S, synes för öfrigt dvissa delar invecklad och i saknad af den tydlighe som ett lagbud bör ega, fastän förändringens syftnin Tkan vara förtjent af uppmärksamhet. På grund här — t—L nr -m som srr-r0renn-—seee-—-——-————Tr