Aftonbladet – 16 juni 1841, sida 2

—-r-nnan-——-—— i — — — — HISS LORD JOCELYNS DAGBOK ÖFVER ENGELSKA EXPEDITIONEN TILL KINA. (Slut från gårdagsbl.) Slutligen kommo vi till stadsdirektörens palats. ) Portarna till den borggård hvarigenom man inträdde i huset, voro målade med kolossala och besynpnerliga figurer, hvilka, som man sade 0ss, föreställde rättvisan och straffet. I ena flygeln var domstolen, hvarest tummskrufvar ock bamburör lågo öfverallt omkring. Vägen till det inre rummet, kalladt: Förfädrens sal, gick öfver en öppen gård, kring hvilken de underlydande regeringsembetsmännens:byråer befunno sig. Man såg här flera ofulländade bref och andra skrifter — ett tecken till den brådska hvarmed staden blifvit utrymd. . Bortom gården var ett vakthus och derifrån förde en med galler försedd gång till beningsrummen. På bänkarna lågo halfrökta pipor och på borden stodo ännu de fulla thekopparna; der bredvid dem såg man kappor, måndarinmössor och svärd ligga rundtomkring utan ordning. Vi fortsatte nu våra efterforskningar och kommo slutligen till fruntimmers rummen; de voro rätt artigt möblerade och liksom öfversådda med de mångfaldigaste effekter: sidentyger, solfjädrar, små skor, kryckor, sminkburkar — artiklar som äro 0umbärliga för en Kinesisk dams toilett. Allt var huller om buller kastadt om hvart annat och Jåg i tröstlös förvirring omkring i rummen. De små nätta skorna tillegnade vi oss såsom rättmätigt byte. Stadens gator äro trånga; !92) många hus äro utvändigt polerade genom torr: afrifning; men taken utgöra likväl den skönaste delen deraf. Bakom de större husen ligga alltid trädgårdar, omgifna med en hög mur och helt och bållet afsöndrade från den öfriga staden. i asEn af de infödde Kompradorerne eller proviant. imästarne blef tillfångatagen då han begilvit sig på en resa till det inre af ön, för att insamla foder hvarföre ströfpartier utsändes af oss i åtskilliga rikt ningar. Härvid fingo vi tillfälle att se en stor de 2) Huset tillhörde förmodligen Tschi hien och icke Tsong ping som Lord Jocelyn säger. 10) Detta är fallet i alla Kinesiska städer. Man sö ker spara på marken så mycket möjligt är.