Aftonbladet – 12 juni 1841, sida 3

— len på papperet, fattar någon hans arm. Förföljaren, oIhomme rougep svartkonstmålaren Mabre, är åter framme. Sir Richard föres afsides och mottager några erinringar om det dubbla giftermålet, besväres att lösa den nya förbindelsen, men förgäfres; han sliter sig lös och fattar återigen pennan. Då rycker Mabrå upp kabinettsdörren, och för ut ans hustru, i det han ropar med en stentors stämna: sir Richard är gift. (Allmän förvåning.) Men hvem är då ändtligen denne man, denne outgrundlige, som tyckes endast skapad till sir Richards lyckas baneman — hvad är hans profession if you please? Bödeln. (Allmän fasa — dåningar öfver laget.) Det var nu ock ett maktspråk! det var att med stt coup de main så till sägandes hugga hufvudet af illa sir Richards äregiriga planer. Så till vida höll Vabrå sitt ord, men om han äfven förmådde hos en vinna med Jennys känsla återupplifva kärlek och leltagande för ett väsen, som visat sig så fullkomligen utan alla mildare menskliga känslor, blir en annan sak — och då återstår att afgöra om icke författaren allt för mycket påräknat dundereffekten af detta af sex fattiga bokstäfver sammansatta ord, som i sig sjelf icke innebär annat än ett hinder för Richards vidare spekulationer på pärskap och ministerembete. Men som jag säger, det var ett maktspråk, ett kraftord, som kan mäta sig med hvilken som heldst af de ampra vår tids båltitlar: Boa Constrictsr, Tvenne lik, Rör ej bilan, Den Stympade etc. Stycket saknar, som man ser, ingalunda så kalla de knalleffekter, dessa omotiverade hand ingar, dessa uppstaplade vidunderligheter, dessa passioner på styltor, hvarmed Hugo, Sue, Balzac, Ducange, Dumas etc. förstå att uppväcka tidehvarfyets hänsofna och försoffade nerver. Handlingen fortgår raskt och åskådaren öfverraskas af några rätt träffande taflor af old England, — serdeles är valscenen af en glad och intressant färg. Dialogen tyckes vara hållen, så vidt ref. kan döma, om icke med mindre kraft, åtminstone med mindre rundning och ledighet än uti några hans andra stycken, t, ex. Kean m. fl.; dock saknar den icke sina förtjenster. Uppställningen är i det hela god Hr Torslow såsom Richard gör allt hvad som kar