Aftonbladet – 12 juni 1841, sida 3

(Införes på begäran.) Vid Mamsell M. S. Enanders graf. Nyss glädjen bodde i föräldras tjäll, Och frid och kärlek omslöt deras bydda; Vid barnets hvilobädd hur mången qväll De bad Försynen det från faror skydda! Hon växte under deras ömma vård, Den rena, ljufva, veka li!je-stängel, Och hennes hjerta blef Guds Tempelgård; I hennes blick man såg en Fridens Engel. Hon gvädje gjöt uti föräldrars bröst, Hon hoppet var för deras äldre dagar; Men snart — ack snart, de arma utan tröst Vid hennes sista hviloläger klagar. Ty hennes väg till högre rymder låg, Hon måste lemna dem och allt försaka; Med smärtfull blick den sörjande hon såg t hvilken snart hon skulle blifva maka. I dödsminuten, fastän kall och stel, Hon kärleksfullt dock räcker honom handen, Ena suck hon drar, och hennes rena själ Har flytt dit upp till ljusa stjernelanden. J vänner, som till hennes bröllopsdag Med glädje myrthen-kronan tänkte binda, Kom nu och hennes sista hälsning tag Och liljekransen i dess lockar linda! Hon slumrar ljuft, och ingen stör dess frid; Men bedjande kring er dess ande sväfvar, Alt icke sörja, ty en liten tid Snart är förbi, och Gud er då förenar!