Aftonbladet – 11 juni 1841, sida 3

En söndagsförmiddag han längre ej fördrager Sitt tunga kors, men pennan tager Och skrifver grubblande så här: TOm menskan gör sitt allra bästa, eOch handlar rätt med hvar person, aOch ej går ut och slår, fastän de amdra fresta, eSå får hon likafullt chikaner för det mesta eOch ovett af — patron., Så blifva vi författare, Af snillet eller slumpen kallade Till evigt lif i prosan eller sången. Jag för min del dock finner bäst, Att kasta pennan bort och blifva vid min läst, Om ej för evig tid, dock nu för denna gången. Sphind.