Aftonbladet – 9 juni 1841, sida 3

Det var nu tid att resa hem, men ännu utverkade ungdomen åt sig tillåtelse att få leka en lek. Det bifölls lätt, man tog i ring, och midt inuti den såg man Lindner svinga om om med Mathilda. Augusta stämde upp, biträdd af de andra: Klar sol uppå blå himmelen lyser :: Klara vattnet i kalla källan det fryser :): Kom, kom, min lilla vän, låt oss nappa:l: Rättnu kommer presten med sin långa svartkappa :j: Han skall både dig och mig ihop viga: : Du skall heta mor och jag skall heta far och få en liten vacker piga :;: Flere par dansade sedan med hvarandra, allt efter de rådande sympathierna, och slutligen, sedan man druckit ännu en skål för vänskapen och trefnaden, begaf man sig till åbyggnaden, för att i de redan förspända vagnarne fara hem. Förut föreslog likväl öfverjägmästaren en skål för den goda värden och värdinnan, och den beledsagades af högljudda hurrarop och tusende tacksamhetsbetygelser. Qvarlefvorna af aftonvarden öfverlemnades åt arrendatorsfolket, piskorna klatschade, och hästarne satte af i muntert språng. Natten rufvade öfver sjö och land, vänliga stjernor blickade ner från det dunkla hvalfvet och af den yra bevingade skaran vakade ännu blott åkerskäran, som jemte syrsan passade på för att under det de lyckligare begåfvade sofvo, åta höra deras röster. Lindner smög en lång, glödande kyss på Mathildas svällande läppar. De vexlade ej ett ord; och hur kunde de det? de voro ju så lyckliga. Orden äro barn af tanken, ej al känslan, och man är blott lycklig genom det man känner — ej det man tänker. —Nn, — En landtbonde beklagade sig en dag för sin patron, att han icke viste huru han skulle hämnas på en af sina grannar, hvilken aldrig upphörde att söka göra hanam färtret och nrättvisa. Patronen sva