Aftonbladet – 9 juni 1841, sida 2

— Följande tvenne anföranden af Hr Petre i 3orgareStåndet, i anledning af några tilldragelser i Förstärkta StatsUtskottet, hafva vi ansett örtjena en allmännare uppmärksamhet, ehuru vi hittills saknat utrymme att offentliggöra dem: Herr Petres reservalion den 2 Juni, i anledning af det i Förstärkta Statsutskottet dagen förut inträffade förfall. Flera gånger har jag både i Borgareståndet och i Talmanskonklaven fästat uppmärksamheten på vådan af Adelsoch Presteståndens förfarande i visse, af en högre politisk vigt varande riksdagsärender, hvilkas grundlagsenliga öfverlemnande till Förstärkt Statsutskotts afgörande, blifvit, genom dessa båda Riksstånds maktspråk, förbindradt. Ett så betänk ligt åsidosättande af besvuren grundlag, — en sådan missaktning för Borgareoch Bondeståndens beslut, — en sålunda tillvägabragt indirekt anklagelse mot det af samtlige Riksstånden organiserade Statsutskottet, mot Borgare och Bondestånden, sam deras Talmän, och serskildt mot deras Sekreterare hvilken, enligt lydelsen af sin ed, gerna kan betrak: tas såsom Konungens, i detta Stånd ansvarige om: bud, — har naturligtvis icke kunnat af hvarje opar tisk granskare bedömas annorlunda, än som afgjorc benägenhet, om icke till en hastig omstörtning. lik väl till åtgärder, hvilka i sig innebära frö till viller valla, oordning och upplösning. Huru Ridderskapets och Adelns samt Prestestån dens Ordförander tänka härutinnan, kan icke var för någon bland oss obekant, och det torde dess utom med fog få antagas, att Ordförande, hvilka under omständigheter af nyss skildrade beskaffenhet icke nedlägga klubban och lemna ordförandebefatt ningen, gifvit ett, åtminstone tyst bifall dertill, at Borgareoch Bondeståndens beslut må, under viss förhållanden, tillintetgöras, icke i den af grundlages tydligt anvisade ordning, utan på en väg, som en dast bestämmes af godtycket. Det sednare syne hafva sitt egentliga stöd i det kända förhållandet att det så väl åt Ständernes Församling, som å hvarje dess Medlem, uti lagarne försäkrade beskydd licke hindrat dem, hvilka emottagit uppdrag, att in för svenska allmänheten taga Adelsoch Prestestån