Aftonbladet – 9 juni 1841, sida 2

n, städerna Chagres och Panama från hvarandra, är, nligt Morels uppgifter, om man följer dess böjninsar omkring 8 kilometer (12,000 Svenska alnar) lång. Linien börjar med floden Chagres, som faller ut i Westindiska hafvet, dess utgång på motsatta kusten if näset bildar floden Rio Grande, som flyter till Stilla oeeanen; båda måste göras djupare och förnedelst sina bifloder förenas med hvarandra. Desa bifloder komma hvarandra temligen nära ungefär vå midten af kanallinien, och en kanal af omkring 16 å 20 kilometers (24 å 30,000 Svenska alnar) längd, samt motsvarande bredd och djup, så att de störta fartyg utan svårighet kunna passera den, komner att förena de båda floderna. Medelst ångfartyg räknar man på, att kunna tillryggalägga hela sträckan på en tid af 40 å 42 timmar. Kostnaden för utförandet af denna plan beräknas till 46 millioner francs. Klimatet beskrifves såsom helsosamt, och alla nödiga byggnadsmaterialer af träd, sten, kalk och puzzolanjord skola i öfverflöd finnas på kanallinien. Också strömma redan från provinserna Venezuela och Costa Rica talrika arbetare dit, för att erbjuda sin tjenst åt Hr Morel, som erhållit ledningen a! byggnadsföretaget. Af hvilka oberäkneliga följder utförandet af detta företag måste blifva, i främsta rummet för det land, hvars prydnad det kommer att utgöra, faller klart i ögonen. Men i synnerhet -skall Panama, hufvudstaden i provinsen af samma namn, först erfara de välsignelsebringande följderna deraf. Sedan Spanska herraväldet tog slut, hvarunder nyssnämnde stad var förnämsta stapelplatsen för trafiken emellan Peru och Chili på ena sidan och moderlandet å den andra, hade hon förlorat all betydelse i kommercielt hänseende; bristen på kommunikationsmedel hade till följd, att all industri småningom aftynade och med den hufvudkällan till välståndet uttorkade. Landet omkring Panama saknar all ordentlig och omfattande odling, hvilket det i så hög grad kunde ce: mottaga, i anseende till jordmårens naturliga frugt barhet. Endast boskapsskötseln bar, mera till följe af de fysiska och lokalförhållanderne, än genom invånarnes drift och verksamhet, bibehållit sig på er temligen hög ståndpunkt. Men då utvägar till af. sättning felas, och förrådet af slagtboskapen vid: öfverstiger den temligen ringa befolkningens behof så hemtar den deraf föga fördel. Den yppigast vegetation i herrliga skogar qväfves af sin egen ri kedom; de präktigaste trädstammar, på hvilka ännt aldrig menniskohand laggt yxan, och hvilka mar annorstädes såsom dyrbart byggnadsmaterial skull så tillsägandes uppväga med guld, multna der bok stafligen bort på stället, för att på sin höjd tjeni till gödning för uppskjutande nya telningar. Ty vit den absoluta bristen på alla transportmedel och far bara vägar, är det omöjligt att tänka på deras bort skaffande och begagnande. Sålunda af naturen fri kostigt utrustadt med alla elementer till välstån. och flor, för en driftig och klok befolkning, framvi sade detta land, det oaktadt, hittils endast bilde af det bedröfligaste förfall, och lefver nu blott p lemningarna af sin fordna rikadom, af hvilken nä stan ingenting mera återstår än minnet. (Slutet följ.)