Aftonbladet – 5 juni 1841, sida 2

Ar XX sökte förblända med utsigten af en fullkomlig befri else från den honom besvärliga följeslagerskan oc derjemte ett rikt byte. Poulailler råkade i fällan Mån förespeglade honom, att hans förra våninna som sedan en längre tid lefde från honom skiljd genom sin fars oeh systers död, kommit i besittninj af stor förmögenhet, och på ett klokt sätt gjort Sif försäkrad derom. Den af henne vunne unge röfva ren skulle till och med af henne blifvit begagnad och af hennes faders qvarlåtenskap hafva förskaffa henne en betydligt belopp i guld och vexlar, son hon alltid bar hemligt på sig, Han var beredd att till utseendet åter försona sig med henne, och at sjelf taga första steget dertill. En inbjudning til en lysande aftonmåltid, som han beställdt hos er honom tillgifven värdshusvärd, antogs, och Poulail ler frossade i hoppet, att snart nå sitt mål. Fröke von Kirchberg var såsem förut helt och hållet kär lek och tillgifvenhet, och banditen vacklade derför några ögonblick i afseende på sin uppgjorda plan vänskapligt rörd af erinringen om det förflutna. Me! plötsligt inträffade hos hans gäst ett betänkligt illa mående, som alltmer tilltog och gjorde Poulaille bekymrad. Han gjorde sig af medlidande underrät tad om hvad som felades henne. alcke mycket, svarade hon; ajag har blott inta get gift, för att ej öfverlefva dig., cHvad förräderska,, ropade röfvaren förskräckt akanske har du också förgiftat mig? aDet hade ej varit en tillräcklig bämnd, varsva ret; cty en hastig död hade varit för litet för dig Nej, min vän, var lugn; du skall sund och väl kom ma ifrån detta hus, men blott för att tillbringa nat ten 1 conciergeriet, och derpå i morgon, så snar du blir fullt igenkänd på grefveplatsen rådbråkas Pouillailler ville ännu några ögonblick tvifla; me! fröken von Kirchberg klappade händerna, och i sam ma stund instörtade från alla delar af huset så myc ket pPolisbetjening att röfyaren oaktadt sitt utsinnig