Aftonbladet – 4 juni 1841, sida 3

möjligt, föll också den yngsta af de båda baronesserna Kirchberg, Wilhelmina, i smaken, hvilken skänkte honom sitt hela hjerta. Några dagar försingo till synnerlig glidje för de älskande; men då ippträdde plötsligt, genom en serdeles ödets skicelse, den verklige Petrucci. Han afslöjade den eake, som beröfvat honom hans rikedomar och hans namn. Röfvaren nekade med stor fräckhet; baron Kirchberg var oviss om hvilkendera han skulle tro, och skickade slutligen, på den falske Petruccis egna uppmaning, till den nära belägna staden, för at gifva auktoriteterna kunskap om förloppet. Hade Poulailler inväntat följderna af dessa mått och steg, så hade han begått en stor dumhet; med tillhjelp uf sin älskade flydde han samma natt, och drog med sig den obetänksamma flickan, som ville följa honom, in i sitt ödes hela dysterhet. Det kunde ej fela, att å hennes faders sida allt blef uppbjudet, för att komma den fräcke röfvaren på spåren, och detta var orsaken, hvarföre Poulailler lemnade Tyska gränsen och drog sig tillbaka till Frankrike. Paris, immoralitetens och förbrytelsens brännpunkt, skulle från den stunden blifva skådeplats för hans märkvärdiga äfventyr. En natt klättrade han öfver taken, för att kunna bereda sig väg till ett hus, hvars egare var på landet. Han kom dervid att passera förbi ett fönster, hvarur klagan och jemmer lät höra sig. Nyfiken att få veta orsaken till denna, närmade han sig till fönsterluckan. Han såg här en familj af flere personer, som lågo på golfvet på strå, och i sina utmärglade gestalter framställde bilder af det djupaste elände. En äldre person, som syntes vara familjens moder, vände sig krampaktigt af och an på sitt läger, medan ljud af den bittraste smärta uppstego ur hennes inre. Poulailler, i hvars bröst en känsla af medlidsamhet vaknade, var just i begrepp att kasta sin börs genom fönstret, då plötsligt dörrarne derinne öppnades. En man inrusade och kastade en hand full penningar in i stugan, så att serskilda stycken flögo der vida omkring. Se der! ropade han med darrande, till hälften hämmad röst; skaffa nu mat. Dyrköpt kommer der verkligen att blifva, ty jag har anskaffat medlen på bekostnad af min ära och min lefnads lugn. Jus