RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — En Polisuppsyvningsman träffade i går afton en qvinna, som bar något i en täckt korg, och ställde till henne åtskilliga spörjsmål om namn och ärende, m. m. Hon svarade, att hon var kaffeförsäljerska och gjort god marknad. Uppsyningsmannenr taterade korgen, men märkte, att den icke innehöll kaffekoppar, och förnyade derföre sin fråga. Qvinnan svarade, att hon var benplåckerska och hade ben i korgen; polisbetjenter kände ånyo på korgen, men fann innebållet mjukt och icke benaktigt. Slutiigen kunde han ej längre motstå begäret att se, hvad den mystiska korgen gömde för goda saker, och fann, i stället för ben, en sidenfodrad kappa. Qvinnans glädje öfver frukten af sin goda marknad blef imedlertid kort; ty när hon kom för Polisen, möttes hon af kappans egare, som blifvit bestulen och genast upphäfde handeln. — Emot berättelsen i gårdagsbladet, om förre gardisten Wiks afrättning, har den anmärkning blifvit gjord, att skarprättaren icke, såsom der står, hälsat tillbaka på delinqventen, emedan han alltid vänder sig bort, då delinqventan kommer upp på schavotten, och först vänder sig till honom, då ban är nedlagd på stupstocken. — LL