Aftonbladet – 2 juni 1841, sida 3

EE (Insändt ) DEN FÖRSTA MYGGAN. Hör ljumma vestanfligten susar, Hör lärkars drill! Och vinden bäckens yta krusar Med sorlet till. Se, vårens första mygga smyger Kring björkens lund, Och sina glada kretsar flyger I solskensstund. Välkommen åter, lilla tärna, Du vårens bud! Jag hör ditt surrande så gerna, Ett sommar-ljud. Ack! när du sväfvar der på rutan En dans så lång, Då sjunger jag så glad till lutan En vårens sång. Men du så ensam tyckes vara, Hvar är din slägt? Säg, kommer snart din syskonskara Med sommarns flägt? Hur mången myggdans då skall stimma I luftig ring, I blomsterdoft i Aftontimma Så gladt omkring! Du sångerska med enkla toner, Jag helsar Dig! Du sjunger utan pretentioner, Kom, sjung för mig! Du danserska, som så batterar Med konstlöst nit, Ej gör dig till, ej koketterar, Välkommen hit! Du kommer förd på hoppets vingar Till vintrens hus, En vänlig helsning till oss bringar Om sol och ljus. Kom! sätt dig på min hand, Du lilla! Du gläder mig; Jag gerna häller handen stilla Till rof åt Dig. RN RK AR