Aftonbladet – 2 juni 1841, sida 3

det blott var en lamhet, ådragen genom en vältning i vagn, som hindrade honom att glänsa i Romeos rol. Weekas, måhända den bästa aktör som funnits i de vanligare kom skå roler, och hvars gestalt, ansigte och hela väsende vöro skapade för detta fack, znotade beständigt öfver att theaterdirektionen tvingade honom till komiska roler, då i honom man kunde fiana en Brutus eller Hamlet. Det är bekant, att Carlin!, rolighetsmakarn för hela Paris, nedtryckt af melankoli begärde råd af en läkare, och att denne icke kunde gifva honom något bättre, än att han så ofta möjligt vore skulle gå att se Carlini spela. Burns, som ägde så ovanlig färdighet, att så väl mundtligen som skriftligen väcka löjet hos andra, var ifrån ungdomen svårmodig, och Grimaldi, den tusenledade Arlequin, var i vanliga lifvdt en plump, obändig menniska. Hood, hvars årskalender skummar öfver af qvickhet och humor, tyckes ej äga en enda skrattmuskel i sitt anlete, och lika allvarsam af lika mörk uppsyn skall den störste komiske författaren i Tyskland vara, den som kommer alla Tyskar att skratta vid läsningen af Sami Dicks sägner och dater., Afven Shaknspeare, som onekligen var en storhet såväl i komedien som tragedien och äfven en tid gyckelmakare på scenen, var i sitt husliga lif en stilla ch inom sig sluten man. Hans sonetter äro fulla af vemod och klaga icke endast öfver en hopplös kärlek, utan äfven öfver hela den rigtning hans lif vagit. Han kallar sin natur nersmetad af det han arbetar med, liksom färgarens hand, och uttrycker dervid temligen tydligt, att hvad han gjorde för verlden syntes icke vara det hvartill naturen hade imnat honom. I London lefver en köpman, som anses för den snålaste girigbuk i hela Westminster och som årligen gifver 2000 Pund St. till Jadarnes omvändelse. I första hälten af 1700:talet gjorde en vid namn Thomas Britton stort uppseende i Lon. don, Till sitt yttre och om dagen var han kolsäl