Aftonbladet – 2 juni 1841, sida 3

nemligen för att få underställdt Ståndets omdöme, huruvida det borde vwvoteras eller icke. En sådan fråga ansåg likväl Sekreteraren icke kunna blifva föremål för öfverläggning ); och sedan Petter Jönsson från Jönköpings län väl erkänt att skäl kunnat finnas till betänklighet för nämnden att rösta, men att denna borde vika för grundlagen och grannlagenheten mot de andra Stånden, samt flere deri instämt, äfvensom några af de som deltagit i gårdagsomröstningen uppgifvit sina skäl derför, i ungefär samma åsigter som dem Nils Persson från Örebro län i Utskottet yttrat, föreslog Talmannen att Ståndet skulle invälja alla öfrige medlemmar af Ståndet, i den ordning matrikeln utvisar, att, i händelse af behof, framgent vara suppleanter i nämnde Utskott. Efter votering, om detta skulle ske nu eller i morgon, hvilken utföll med 539 röster mot 24 för det förra alternativet, anmärkte Jacob Kihlblom, att då Ståndet genom vwvoteringen visat sig hafva godkänt voteringspropositionerna äfven till efterrättelse för sitt Stånds ledamöter, så skulle han äfven ställa sig detta till efterrättelse och votera, fastän han ansåg Ståndet derigenom hafva godkänt en grundlagsvidrig princip. Således lärer votering blifva i eftermiddag. I öfrigt är dagens wvigtigaste förhandling, att Ridderskapet och Adeln samt Presteståndet lagt till handlingarne StatsUsskottets inhjudning, att fatta beslut angående åtskilliga extra bevillningars (tull-, accisoch postmedel m. fl.) direkta ingående till Riksgäldskontoret, på sätt Borgareoch Bondestånden beslutat, hvarvid Adeln hade det nöjet, att såsom skäl för den af några ledamöter af oppositionen yrkade proposition på bifall till inbjudningen, få höra åter uppläsas Landtmarskalkens vägran titl proposition, då betänkandet föredrogs till afgörande. :) Då Borgareståndet vid Riksdagen 4834—185335 vägrade godkänna voteringspropositionen, angående Tolagen, medförde dess Nämnd till Förstärkta Statsutskottet ett protokollsutdrag, upptagande Ståndets beslut och undandrog sig att rösta. Detta visar, att likväl då ett Stånd ansågs kunna besluta angående sin Nämnds deltagande eller icke deltagande i votering