Aftonbladet – 2 juni 1841, sida 3

jare, for med kolsäckar genom gatorna och ropadt ut sin svarta vara. Inom sig och hvarje afton va han ett musikaliskt genie och de förnämsta i lan det täflade om att få höra honom sjunga och spel i sina sällskapskretsar. För ej längesedan dog i E dinburg en Svinslagtare, som använde hvarje ledi; stund att läsa de svåraste philosophiska arbeten Hobbes, Hutschison, Stewart och Brown voro han beständiga sällskap, och ett ordspel var allmänt, at han var den mest förtrogne med Bacon, (namnet p en stor filosof, som tillika betyder på Engelsk afläsk)). Walter Scott har sjelf sagt, att han trod de sig af naturen bestämd till krigsman. Men märk värdigare är följande, som förf. berättar om Lor( Stanley: Denne lord är alldeles otillgänglig för smic ker, på ett enda fall när. Tala till honom om ban statsmannainsigter och hans djuptsinthet, hans kla ra hlick, hans grundliga kunskaper, hans allt ned slående vältalighet — han skall ej höra det, oci hans tystnad visar, att han är aldeles likgiltig fö det. Men om man säger honom, att man hört be rättas om hans underbara färdighet att likna ett mar svins qvåkande, och att man skulle anse såsom et bevis af hans godhet, om han ville låta höra et prof derpå, — hvad sker? Jo, Lord Stanley rod nar och ursäktar sig, som en sextonårig nyss ur pen sionen kommen flicka, bedyrar att det knappast lö nar möden tala derom, låter bedja sig en stund hostar, 0. s. v.; men då ni knappast tror att få hö ra något af hans herrlighet, spetsar han läpparne ni hör — det alldra dråpligaste marsvin — och der som härmar det, är i själen öfvertygad, att han, on så behöfdes, skulle kunna förtjena sitt bröd mer sin konst. Sådana bevis lemnar förf. på denna besynnerlig skilnad, som menniskornas yttre och inre så oft utvisar. Man skulle kunna tillägga, att det ej en dast inträffar med män, hvilka såsom de författare: uppräknat, till stor del valt sysselsättningar, hvilk