Aftonbladet – 2 juni 1841, sida 2

begärde af himlen var att han snart målte f: nedstiga dit. Den nya eröfringens första njutning hade i medlertid förgåt! och Furst Yaroslaw började kän: na någon samvetsförebråelse öfver alt såiunda h: krossat sin bäste väns hjerta. Namnet Gregoj återkom tid efter aunan för hans minne och n började han sakna sin fordne älskling. Inge kunde säga honom hvart Gregor tagit vägen Fafängt lät han söka honom, fåtängt lofvade hai guld och ynnestbevis åt den, som kunde upp täcka för honom hans vistelseort. Hofmännen afundsjuka ärelystnad var alltför mycket intres serad i att icke återfinna flygtingens spår. Slut: ligen begaf sig Yaroslaw sjelf ut på forskning han genomströfvade till häst skogar och slätter ropade sin förlorade väns namn: alla hans be mödanden voro fruktlösa och man trodde all mänt, att Gregor sjelf afhändt sig lifvet. En dag, då fursten var ute på jagt med sit gemål, hade händelsen fört honom i grannskape al Jsimonowo. Hans falk lemnmade dervid han hand och lyfte sig upp i rymden, hvarifrån har likväl snart sänkte sig ned på kyrkans tornkors cAck, min dyre herre, sade Xenia, ase dei huru fågeln kallar oss; detta är en himmelen: vink; vi böra bedja i denna kyrka. Vill icke min herre följa m:g? Bida gingo in i kyrkan, Här låg en man på knä vid altaret, försänk i den djupaste andakt, tid efter annan stötande pannan mot den fuktiga stenen och halfhögt lä sande bösver. Han bar en grof ylleklädnad oc sandaler; ett tåg var snodt kring hans lif. D