Aftonbladet – 29 maj 1841, sida 3

Ihinder härför rimligen ej sökas uti annat, äm bri iIstande tillgångar och den kända, bevista oförmåga hos husägarne att åtaga sig ytterligare utgifter, on lock för detta ifrågavarande mest maktpåliggand larende. Likväl torde dessa tillgångar förefinnas, or man endast vill begagza dem. Obegripligt synes det, att de många försök oc I projekter, som blifvit gjorda att förmå Steckholm Bravdförsäkrings-verk till deltagande uti kostnader Jan för gatu-upplysning, än för gatornas omläggnin m. m., icke skulle hafva fästat uppmärksamhet p dess principalers eller husägarnes egentliga, gemen samma och snart segdt sammansmälta intresse — sä cerhet. Sedan det kan antagas för afgjordt, att Brandför såkringsverket nu ernätt den solidit, som varit å syftsd, eller att dess kapital är grundlagdt till obe stämd proportion emot ansvarighets-summan, äfven väl ej utan anledning förmodas öfverstiga detta be lopp, bör dess öfverskott, enligt andan af Reglemen tet, användas till allmänt nyttiga ändamål, och nå zot större och med Verkets så väl bestämmelse son bestånd förenligare finnes väl ej, än att använd: så väl öfverskotts-kapitalet som årliga kassabehåll ningen till en ändamålsenlig och fullständig organi: setion af brandväsendet och eldsläcknings-anstalter. na, samt underhållet deraf, isynnerhet då denna organisation kan sammanbindas med stadens nattbevakning, hvarigenom åter Verkets principaler, husägare, skulle tillgodonjuta en större och allmännare fördel än den, som genom öfverskottens fördelning dem emellan kunde dem tillfatla. Utan tvifvel har Brandförsakringsverket förtjenstfullt gagnat och gagnaär Stockholm genom bidrag till dess solidare och äfven prydligare bebyggande; de lån emot låg ränta, hvarmed detssmma uppmuntrar till byggnadsföretag, nafva visserligen beredt mycken och stor nytta, men om den tidpunkt för Stockholm skul!e inträffa, att ett förminskadt handels-lif och rörelse gjorde vidare nybyggnader öfverflödiga, hvilket resultat säkert äfven påskyndas, om osäkerheten derstädes ohejdad tillåtes att stiga till yttersta grad, månne ej under en sädan period lån från Branförsäkrings-verbet på obebodda och till vanvärde fallna egendomar, skulle bifva af högst tvifvelaktig ömsesidig nytta. Brandoch eldsläckningsanstalterne, sådane, de nu befinnas, i synnerbet sedan de Sjöbergska sprutorna erhållit en ordentlig service, böra anses motsvera behofvet, då de vanliga orsakerna till eldsvådor löggas till grund deraf eller då sådane uppkomma genom bristfälligheter å byggnader och eldstader eller af vårdslöshet, men för det värsta fallet, mordbrand. äro de alldeles otillräcklige, och om någon gång hufvudstaden skulle antändas på flere, tångt ifrån hvarannan belägne punkter (en tilldragelse, som, då den inträffar annorstädes, icke är omöjlig hos oss, med vår tilltagande sedeslöshet och vår omgifning af uppfostringsanstalter för brottslingar), vore det ej underligt, om med de orörlige och illa serverade sprutverken, vårt mångbefäl och förbistring vid eldsläckning, och den synnerligast illa ställde vattenkörningen, minst 4 af bufvudstaden blefve lågornes rof. Vid en sådan olycka båtade det föga, att ega ett brandförsäkringsverk, hvilket, sprängdt och upplöst, saknade tillgångar, att betäcka omkring 2.000,000 Rdr Bko förlust, och torde dess styrelse då blifva illa betackad för dess nit att sarala kapitaler, i stället att försäkra det helag bestånd och principalernes bästa. Klokast vore det således, att i tid använda, om ock allt öfverskott, för att kunna göra face äfven åt den största olycka, och såmedelst betrygga försäkringsverket för alla möjliga olyckshändelser, mångdubbla intressenternes säkernet och befästa förtroendet för inrättningen. Härtill erfordras: 1:0 Stående och med sådan ombyggnad förvarade vattenuppfordringsverk, att de om vintern äfven vore tjenstbare. De uppfördes vid stränderna till så stort antal som behofyet påkallar, och på de ställen, der utrymmet ej förorsakar trängsel vid vattenkörningen; de kunna, der stränderne ej äro höga, vara sugverk, och erfordra då ej mera än 4 man service, hvilken lättast och hastigast torde erhållas, om närboende, hvilka förut hafva skyldighet att biträda vid eldsläckningen, i dess ställe åläggas, att vid första eldsignal servera dem. Härtill hörer äfven, att allmänna brunnars tjenstbarhet och beskaffenhet står under Brandörsäkringsverkets kontroll. 2:o Minst 44 brandsprutor af Sjöbergska modelen borde finnas serverade, nämligen 3 af de större, som dragas af häst, och gifva cirka 250 kannor vatten i minuten, samt 41 smärre. 4 stor med en mindre placerades istaden inom broarna, 4 stor och 5 mindre på Norrmalm, en stor och 3 mindre på Södermalm, 4 mindre på Kungsholmen och 4 min Ire å Ladugårdslandet; de återstående 2:e mindre vore reservsprutor, hvilka dessutom begagnades för exercis. Stadens gamla sprutor och tillbringare användes dels till vattenuppfordring vid stränderne, emellan de stående uppfordringsverken, och dels såsom vattentransportörer vid brandstället, hvarigenom all trängsel af vattenkörare blefve förekommen vid eldsläckningsarbetet. Då strålrören för dessa spruor således borde utbytas mot vanliga vida vattenör, och motstående kraften, i följd deraf, upphör, can servicen vid dem minskas minst till hälften, varigenom tillgång beredes på manskap, till de verk, som nu sakna servis, äfvensom för de stående vattenuppfordringar, som gå med tryckverk, och till brandredskaps framförande och skötande. 3:0 Åtminstone 9 vattenreservoirer af cirka 250 kannor rymd, med värmapparat, att dragas af 2 hätar. Dessa fördelades till lika antal på de ställen, ler de större Sjöbergska sprutorne vore stationerade,