Aftonbladet – 29 maj 1841, sida 3

lagt alla kläder och simmade sjungande omkring glada och obekymrade. En af dem, densamms som Gregor först blifvit varse, och som syntes hafva ett slags välde öfver de andra, vågade blott tvekande nedstiga i vågen som plaskade omkring. hennes fötter; hennes leksystrar ropade till henne skämtande och gäckande: aKom då, Xenia! kom dål sade de; avågorns skola gunga dig och bära dig liksom 0ss; kom flägten är behaglig och vattnet ljumt! Öfverlem. na dig åt böljorna, Xenia! Den rädda flickan stod likväl qvar nära stran: den, der hon höll sig fast vid en pilqvist, utar alt våga följa sina kamraters exempel. Andteli gen beslöt hon likväl, för att undvika deras gäc keri, at! släppa grenen som uppehöll henne men detta beslut öfversteg hennes krafter och var nära att kosta henne lifvet. Bortförd a! strömmen, var hon nära att sjunka, då Gregor i rättan tid kastade sig i vattnet; snabb som tankan, upphann han Xenia, hvars upplösta hår redan började försvinna ofvan vattenbrynet, fattade uti henne med stark hand och förde hen. ne tillbaka till stranden, der han nedlade henne på gräset. Lycklig att hafva frälsat den unga flickan, aflägsnade han sig i hast. Slutligen hade han då funnit hvad han sökte. Han återvände nu till jagtsällskapet, men förblef der tyst och drömmande hela dagen. Fåfängt uppfyllde jägarnes horn skosen med muntra fanfarer; fåfängt fördubblade stöfvarena, uppmuntrade af hornen, sitt lifliga skall. Gregor hörde och såg ingenting, eller rättare, hans tankspridda öra förnam ingenting annat än en susning i träden och såg ingenting annat än Twerzas silfverböljor, flytande fram mellan pilar och björkar. Xenia visade sig också stundom för honom och han ryste ännu för den fara som hotat henne. Då man kommit tillbaka till slottet aflade Gre