Aftonbladet – 29 maj 1841, sida 2

eHvad är verkan af en sådan tull på financerna?s Omedelbart minskar den bamdeln och med detsamma statsinkomsterna. I de länder, der skyddstullsystemet är längst drifvet, inbringa tullarne minst, såsom i Frankrike, der de inbringa blott en niondedel af Ecglands, hvilka sednare äro vida liberalare. I Nordamerike åter, der den högsta tull är 23 procent, utgöra tullkamrarne de rikaste källor för skattkammaren. Hvad verkan har skyddstullen på landets allmänna intresse? Ett vigtigt inkast mot sjötullarne är, att de förvandlas till en indirekt beskattning af oerhörd tyngd. och en beskattning, som icke kommer staten till godo. Verkan deraf kan lätt visas geoom ett exempel och jag har bland andra beräknat hur stor den afgift är, som landets invånare måste betala, till följe af förbudet mot införsel af slagtfå och kött. Man kan ej antega ringare belopp än 30 I kött på person om året, hvilket på 23 millioner konsumenter gör ett quantum af 1950 millioner per år. Om nu skyddstullen stegrar köttpriset med blott 4 pevny per 8, så uppkommer en indirekt beskattning af 5 millioner Pd.; om den ökar priset med 2 pence, hvilket är vida sannolikare, så stiger beskattningen till 40 millioner, och om man, såsom statistikerna göra, räknar 100 kött per person om året så uppgår den indirekta beskattningen för den enda artikeln kött, till 20 millioner Pd. St. på året. En dylik beräkning öfver skyddstullen för kolonialsockret visar ock en betydlig beskattning. Sockerkonsumtionen beräknas till 47 per person om året; skulle nu tullen höja priset med blott 2 pence för hvarje konsument, hvilket visst är för ringa tilltaget, så uppkommer dock på denna artikel en beskattning af tre och en half millioner Pund. Så är äfven förhållandet med spannmål. Antaget, att konsumtionen af denna vara stiger till 45 millioner qvarter och att hindret mot införseln höjer priset med blott 5 sh. per qvarter, så uppkommer derigenom ovedersägligen en beskattning af 44 millioner Pund. cKan ni anföra något exempel, att näringarne någonstädes florerat utan ett sådant skydd? Jag vill blott anföra tvänne exempel af de aldrabetydligaste näringsgrenar. Först och främst bomullsfabrikatiopen i England. Den har icke blott allt ifrån början varit den minst skyddade, utan den har till och med, till förmån för ylle?abrikationen, blifvit misshandiad. Den beskattades till förmån för yllevarorna; bomullsfabrikanterna hafva derföre alltid varit den fria bandelns förfäktare, och utvecklingen af deras yrke i England är alldees exempellös. Jemför den deremot med den Franska. I Frankrike höra bomullsfabrikerna till dem, som njuta och allt ifrån början njutit största skydd; först sedan ett par år äro de finaste numror tvist, som begagnas för spetsar, till införsel der tillåtna, men alla andra arter bomullsfabrikater helt och hållet förbjudna. Men hur ringa äro icke bomullsfabrikationens framsteg i Frankrike, jemförde med dem i England? På förra stället befinna sig arbetarne merendels i ett eländigt tillstånd, antalet af bankerotter bland fabrikanterna är betydligt, och när den inhemska marknaden blifvit öfverfylld, finnes ingen afsättning, emedan det genom skyddssystemet framkallade konstlade priset är vida högre än utländningarnes. Visserligen brukar regeringen bevilja en premie på utförseln; men detta är ju blott en ny pålaga på folket, hvilket först måste betala bomullstyget till sina kläder högre än nödigt är, och sedan på köpet ersätta skillnaden i priset mot utländsk vara, för att skaffa utförsel åt öfverproduktionen. Frankrike kam dock erhålla bomull till samma pris som England, och den Egyptiska till bättre pris. Väsentliga orsaken till de höga franska priserna på bomullsvaror ansåg Hr Doktorn ligga i skyddstullep. Deremot anförde han sidenhandteringen, såsom bevis på ett motsatt, ett liberalt system. Främmande sidenvaror, från hvad land som helst, kunna till Frankrike införas mot en tull af 43 till 45 procent, och likväl är denna industrigren så stark inom landet, att Frankrike kan utföra 4 femtedelar af allt det siden landet producerar; af bomullsvaror, som njuta allt upptänkligt skydd är deremot utförseln ganska ringa, beror blott af den utmärkta smak Fransmännen äger. Den 46 Juli förekallades James Deacon Fume. Han hade under 38 år tjent vid tullyerket och sedermera 414 år vid handelsdepartementet. Tillfrågad hvad han tänkte om skyddstullen, svarade Hr Hume: Jag tror att för vårt land, kunde ingen allmän åtgärd vara mer välgörande, än ett allmänt upphäfvande af alla skyddstullar, införselsförbud och inskränkningar. Jag kan icke inse huru ett land, som årligen utför fabrikater för 40 millioner Pd. St., i längden skall förmå verksamt beskydda något enskildt intresse. Tycker man detta skydd medföra någon god verkan, så kommer det sig deraf, att landet i andra hänseenden befinner sig i ett gynnsamt läge. Men upphör en gång skyddet, så skola de, som tillverkat de hittills ieke skyddade artiklarne, kasta sig på dem som blifvit skyddade, och snart nedsätta priset på dessa; Spitalfields sidenfabriker skulle, jag är derom öfvertygad, snarare alida intrång af Manchester, än afLyon. Under kriget, och öfverhufvud under hela den tid, då vi besutto nästan hela bomullsfabrikationen, sysselsatte sig fabrikerna i våra provincialstäder litet med sidenväfveri, och Spitalfield var utan medtäflare. Men det första eintrång denna fabriksort led, kom från inhemsk, icke från utländsk konkurrens. Det första ändamålet med skyddstullar är, att rigta verksamheten på näringsgrenar, dem ett naturligt tillstånd hos handeln icke skulle förmå uppehålla, och mr —— — ? 2911 — d sällhet skall ej störas af någon samvetsförebråelse. För att vinna den skall iar icke ha böriat