Aftonbladet – 29 maj 1841, sida 2

Yaroslaw, furste i Twer, hade upptagit och med serdeles omsorg låtit uppfostra en fader och moderlös gosse af obekant härkomst, vic namn Gregor, åt hvilken han småningom ga första rummet i sin ynnest. Gregor, den lyck. lige gunstlingen, väckte alla förnämas och högt uppsattas afund vid hofvet. Och de, som icke hatade honom, eftersträfvade hans vänskap som en nådebetygelse. En sådan man kunde väljs mellan de skönaste och förnämsta flickor i landet; men ingen af de högadeliga herrarnes döttrar hade ännu förmått ådraga sig Gregors uppmärksamhet. Varoslaw förvånades öfver så mycken kallsinnighet. En dag, då han var på jagt, tog han sin gunstling afsides och sade med en balft allvarsam, halft förtrolig ton: Jag tror, alt du ärnar göra dig till eremit, Gregor. Hvarföre det? frågade den trogne tjenaren, Jo, det är jag som säger det. Vid dina år, med din ställning vid hofvet och dina personliga behag, skulle hvar och en annan redan hafva räknat sina älskarinnor dussintals. En mängd qvinnor kasta på dig sina blickar och rigta till dig sina suckar, och du tycks icke bli det varse. Hvad betyder en sådan likgiltighet? Tänker du utmärka dig dermed? Alla våra förnäme herrar äro förälskade, eller ha åtminstone lust att bli det; du ensam är ett undantag. Jag vill icke dölja för dig att hvad mig enskildt vidkommer, tycker jag icke om en sådan stränghet i seder, utan finner mig nästan förolämpad deraf. Din återhållsamhet ser ut som en förebråelse, och som jag haft några små äfventyr Här bugade sig Gregor. aJa, låtsa nu ingen förvirring eller vördnad, herr hofman! Jag ser din tanka tvärtigenom din tystnad; du är endast så ödmjuk af fruktan att synas alltför djerf. Men jag vill i j Å