Aftonbladet – 28 maj 1841, sida 3

tlyssna till hans fredsförslag. För att åstadkon -Ima detta, skickar St. John in Torcys depech Jen mode-tidning, som drottningen skall läsa vi frukosten och smyger jemväl in i samma tidnin fett nummer af sin egen journal, deri han gå lilla åt hertigen och hertiginman af Marlborougl Det!a öfverlemnas i drottningens egna händer: en ung officer, hvars bekantskap vi snart få görs Nigra ögonblick derefter visar sig hertiginnar som med en gäckande artighet lemnar åt S John den uppbrutna depeehen och hans journa Drottningen har, efter sin vana, läst modetidnir gen, men hvad de politiska nyheterna och de officiella korrespondeusen angår, har öfverhofmä starinnan benäget besparat hennes majestät leds naden alt taga kännedom deraf. Nu börjas mellan St. John och hertiginnai en af dessa hofvens skärmytslingar, hvari tven ne artiga fiender ömsom öfverbjuda hvarandra hotelser, utmaningar och de bittrasteinsinuatio ner, allt i den bästa sällskapston, ömsora slut: stillestånd med hvarandra, och aldrig underlåt: att salutera hvarandra innan de gfva eld. I detta afseende komma den unga gardesofficern hvarom vi nyss talat på ena sidan, och St. John ruinerade finanser på den andra väl till pass såsom ämnen för intrigen. Den unge Mashan har blifvit ett serdeles föremål för lyckans fan: tasier. Han har fått på en gång en förföljare och en hemlighetsfull beskyddare. Förföljarer är en förnäm herre, som ban en dag råkade knuffa uti en trängsel och som derföre gaf ho. nom en knäpp på näsan. Masham svor att hämnas, mötle flera gånger sin fiende, den han e kände, men fick aldrig tillfälle till sin hämnd och blef deremot flere gånger ytterligare skymfad af honom. Beskyddaren känner han endast genom dess välgerningar. Han har förskalffat honom inträde i gardet, låtit honom avancera ända till kapten, och jemväl skaffat honom inträde i drottningens personliga tjenst. Ja, han har lofvat honom att detta beskydd aldrig skall upphöra, och dervid fästat blott ett vilkor, nemligen, att ban aldrig skall gifta sig. Just detta vilkor gör likväl Mashams förtvifian, ty han råkar vara illa kär. Den beskedliga ollicern kan icke gissa, att den beskyddare, som sätter ett sådant pris på sin ynnest, icke kan vara annat än en beskyddarinna. St. John, mera fin och erfaren, inser det deremot genast och upptäcker tili och med att denna beskyddarinna är ingen annan än Lady Marirlbourougb, ja han gör ännu flere upptäckter: Masham har, i stället för en beskyddarinna, två, den lycklige Masham; den andra är drottningen sjelf. St. John är ännu dertiil förtrogen af en kärleksförbindelse mellan den unge oflicern och en vacker bodmamsell, Abigail. Herre öfver alla dessa älskogshemligheter, bjuder han öfver Englands, öfver Europas öden. Två qvinliga rivaler äro nog för att sätta verlden i villervalla, och här ha vitre! Till en början låter han vid hofvet anställa Abigail: denna unga faderoch moderlösa, är en Churchill, slägting till Marlborough. Med eller mot sin vilja skaffar hertiginnan sin kusin en plats hos drottningen, utan att ännu veta, att detta naiva barn inom kort skall blifva hennes rival i hjertats affärer så väl som till hennes politiska anseende. Masham försöker ett tillfälle att se Abigail, nota bene med all den diskretion som man kan fordra af en älskare, intagen i en af drottningens hofdamer. Anna blir bedragen derpå: hon tager åt sig de blyg-; samma artigheter, som äro ställda till hennes offröken, numera hennes förtrogna. Anna blir vå fint sätt underrättad om hertiginnans afsigter vå den unge kaptenen; svartsjukan skall tjena renne i stället för kraft; hon skall ega med ait trotsa den rival, som förtrycker henne, och sedan, bara man får tid på sig, skall favoritens alousie, upptänd af St. John, åstadkomma att af raseri handen darrar, hvaruti hon håller brican med det fatala vattenglaset, och till slut . men låt oss icke förbigå en omständighet, om väsendtligen inverkar på framgången af St. Johns planer. Masham bar imedlertid kunnat träffa sin förföljare, och det har han också verkligen gjort i St. James trädgård, samt fullkomligen igenkänt lenne, som pekat fingret åt honom och skrattat honom midt upp i synen. Intagen af raseri vid isynen häraf, glömmer han på hvilket ställe och hvars grannskap han befinner sig, glömmer sjelfva duellplakatet; han drar sin värja, utmanar och sårar dödligen sin förföljare. En duell! ör en näsknäpp kan vara helt natwlig, men se, slumpen, den merveljösa slumpen ville nu att len dödade skulle vara ingen annan än lord. Richard Bolingbroke, caput för den rika och mäktiga familj, hvaraf St. John hittills endast rarit yngre ättlingen. Sir Henry finner sig så-! OSTAR TSE ORT TR ERS UA OR ENE