Aftonbladet – 28 maj 1841, sida 2

utt lönnmörda honom. Han fann sig nödsakad att ly från de södra staterna. Men det har likväl setermera bekräftat sig, att allt var sant; och ehuru väl ea del ännn ogilla, att kan gick eden och bröt len, försöka de icke att förneka sanningen af hans uppgifter. För att fatta hela vidden af de oerhörda styggelser, dem illgerningsmannen Murel och hans inbang öfvade, bör man läsa hela rättegången, som kungjordes i NewYork. Jag vill likväl anföra någon del af Murels bekännelser för Steward under let de reste tillsamman. Serskildt vill jag anmärka, hurusom Murels och hans anhängares slutliga syfte var, enligt hans egen ippgift, stäldt på en större skala. Han hade nemigen ingenting mindre i syfte, än att revoltera de svarta mot de hvita, intaga och plundra NewOrleans och göra sig till mästare af landet deromkring, — Det följande är ett utdrag ur det tryckta arbetet: Jag samlade alla mina vänner från orten omkring NewOrleans till ett hus i staden, der en af dem bodde, och rådplägningen räckte i tre dagar innan vi fingo alla våra planer ordnade; slutet blef, att vi skulle företega rebellionen, det måtte gå hur som helst, och för sådant ändamål samla så många vänrer vi kunde. Hvar och en fick sitt uppdrag; jag jelf begaf mig till fots till Natchez, sedan jag sålt nin häst i NewOrleans, med beslut att stjäla en anvan då jag kom på väg. Jag vandrade i fyra dagar, tan att något tillfälle erbjöd sig för mig att få en häst. Den femte dagen, omkring kl. 12 bade jag blifvit trött, och stannade vid en vik af floden för att hvila och släcka törsten. Under det jag satt på en stock och såg tillbaka på den vägen, derifrån jag kommit, blef jag varse en man, som kom rilande på en bra häst. I samma ögonblick beslöt jeg tillegna mig den hästen, om Baren vore en resände. Han red fram, och jag såg på hans utrustning att han var resande. Nu steg jag upp och drog fram en förträMlig reffelpistol emot honom, och befallde att han skulle stiga utaf. Han lydde, och jag tog tygeln samt pekade åt honom att gå ned till vattnet framför mig. Han gick ett par hundrade alnar, men stannade. Jag ryckte fram hästen, och dref mannen att afkläda sig ända till skjorta och strumpor, samt befallde honom ytterligare att vända