Aftonbladet – 28 maj 1841, sida 2

alla besutne hemmansegare, således äfven Råoeh Rörssamt Säteriegare. Efter granskning och öfvervägande af Rikets Ständers förslag till ändring af 45 4 mom. Riksdagsordningen, bar Kgl Maj:t trott sig finna att denna förändring skulle ulesiura krontcbörderne från rätlighelen ett välja och bliva valde tid Riksdaysmän. Utsträckningen af en sådan rättighet till personer af allmogen, som ega Säteri eller Råoch Rörshemman, vill Kgl. Maj:t icke förvägra, om en antaglig redaktion af berörde i grundlagsenlig ordning från Rikets ftänder kommer att framläggas; men Kgl Maj:t vill åt Bondeståndet förvara dess inflytande oförminskadt, och åt krontbönderne bevara den representationsrätt, som de egt allt ifrån uppkomsten af fyra Riksstånd, ixtidl dess, genom Konungens och de fyra Ståadens enhålliga beslut, slåndsinrättningen kan komma all efterlrädas af ell arnat sy:lem och el arna valsä:t. Kgl. Maj.t förnyar sin försäkran derom, att Kgl. Maj:t är lånat ifrån att vilja vägra sitt bifall till hvad Kongl. Maj:t finner nyttigt för nationen, nu och framgent; men Kgl. Maj:t anser här pligten bjuda, att åt en hvar bevara de rättigheter som grundlagarne helgat. Det var kronobörderne som, gemensamt med skattebönderne, åt frälsehemmansegare beredde valrätlt och valbarhet; och Kongl. Maj:t anser de tvenne förstnämnde klasserna, såsom utgörande den egentliga stammen för Bondeståndet, ega ett ostridigt anspråk på fullt åtnjutande af deras rätt. — Då Kgl. Maj:t den 5 Nov. 4810 besvor grundlagarne, yttrade Kgl. Maj:t till Bondeståndet följande. Och J, redlige Dannemän af Bondeståndet! Jag har öfverallt hört berömmas de egenskaper, som utmärka eder. Jag ser med liflig sinnesrörelse det synnverliga värde, Fäderneslandet eder egnar. Do förtjena cck denna gärd, de män, hvilkas armar skiftesvis nära staten och utgöra dess värn. Fortfaren att, genom eder idogbet och genom utöfningen af kristliga dygder, hedra det nyttiga och aktningsvärda Stind, till hvilket J hören. Eder Konung vakar som en far öfver edra rättigheter. Hans Moajt skall tillåta mig, att dela dess ömma omvårdnad för eder. — Dessa åsigter och den öfvertygeise Kongl. Maj:t fattat, alt, derest Bondeståndets nu egande andel I represeatationen förringades, skulle ånyo kunna uppstå den borgerliga tvedrägt, som qvafdes genom danandet af detta Riksstånd, hvilket räddat Sverige från u ländskt förtryck, anser Kongl. Maj:t utgöra giltiga skäl för vägran alt antaga ifrågavarande förändring af Riksdagsordningens 45 och i följd der:f kommer jemväl den föreslagna ändringen af 22 Ä att förfalla. FTryckfrihets-Förordningen. 4 6 6 mom. angående bort agandet af det hårda stadgsndet, att de som bevittna en namnsedel på tryckt skrift skola, i händelse författaren vid anstäldt åtal förfallolöst uteblifver, stånda författareansvar. Kongl Maj:t har ansett det gjorda uteslutandet af en period i 6 momentet icke utgöra någon verklig förbättring af ifrågavarande lag, son är en bland de vigtigaste för hvarjo land, der hvars och ens personlighet skall njuta tillbörligt skydd. Den offentlige mannen har pligter att uppfylla och får icke åsidosätta hvad lagen stadgar: Uti det fall, hvarom här är fråga, är det en frivillig handling att meddela vittnesintyg. Af dessa käl finner Kongl. Maj:t sig icke nu böra lemna bifall till förslaget, men skulle med nöje se, om framdeles förändringar i grundlagen, eiler i en blifvande ny brottmålslag kunde i berörde hänseende komma att förlika rättvisans fordringar och enskildes anspråk. Dessa skäl för afslaget, i de delar, der de kunna uppfattas, hvilket i en punkt ej varit möjligt för oss, nämligen i den, som angår Y 72 Regeringsformen, synas gifva att befara, att Konungens Rådgifvare icke hafva meddelat Hans Maj:t alla nödiga upplysningar, som hade kunnat åstadkommas, och icke gjort de kraftiga föreställningar, som grundlagen åsyftar. Ty månne Konungen eljest hade kunnat leda den slutsatsen från Rikets Ständers beslut, att detta någonsin kunde vålla den oreda i bevillningsuppbörden, som kunde blifva en följd, om nya bevillr ingen icke började med nya uppbördsåret. En sådan farhåga kunde blott tillkomma genom en tolkning, som hlefve ett verkligt ordrytteri, hvilket icke kunde inträffa utan bestämd afsigt hos embetsmännen. Hvad beslutet om banken beträffar, så kan det ock ej nekas, att någon annan verklig och slutlig garanti för bankens förbindelse att inlösa sina sedlar med silfver, eller något annat band emot möjligheten al missbruk från lagstiftande maktens sida ej gifves, än att sedlarne ej med tvångsmakt skola gälla såsom mynt längre än sådan inlösning sker, om man äfven måste antaga, att opinionen nu mera är så avancerad, att det förra ej bör kunna ske. Imedlertid är det artigt att serskildt betrakta de anförda motiverna för afslaget: oatt känslan af rättvisa måste småningom återföra till de arithmetiska beräkningar, ifrån hvilka ingen nation någonsin kan aflägsna sig, utan fara för de vådliga tilldragelser, som föranledas deraf; att allmänheten saknar utväg att tillfredsställa sina behofp, samt natt ett finanssystem är beroende af mer neller mindre gynnsamma tidsomständighetern, Im. Mm.