Aftonbladet – 27 maj 1841, sida 2

öfver sitt och sina opinionsfränders hufvuden; ty de läror, dem han så skändar, äro inga andra än hans egna och deras. Den konstitutionella opinionens missöde är endast, att icke kunna förstå, huru grundsatser, ! vilka offentligen af Grefven och bans opinionsvänner prisas såsom nyttiga, allmänt erkända och lagliga, så länge de endast uttalas, kunna blifva missledande, fördömliga och revolutionära, i det ögonblick man försöker att tillämpa dem. Vi börja verkligen frukta, att Hr Grefven gjort sig alltför litet reda för den dära om menniskans rättigheter och politisk jemnlikhet, hvaröfver han ordar med så mycken förskräckelse. Vi äro förvissade, att hvarken Hr Grefven eller hans opinionsförvandter skola upptäcka någonting revolutionärt, eller ens finna någonting att invända, i afseende på den frihet, hvilken erkänner andras rättigheter såsom sin gräns, eller, med andra ord, som inskränker hvar samhällsledamots anspråk på handling till att endast få göra hvad som icke förnärmar andras rättigheter: emedan denna, af andras rättigheter begränsade frihet just är sjelfva grunden till all lag; ja, till både lagen och evangelium, i hvilket sednare det heter: aHvad du icke vill att menniskorna skola göra dig, det göre du icke demn, och hvad du vill att andra skola göra dig, det göre du ock dem. Ofver denna maxims riktighet lärer Hr Grefve Horn och hans opinionsvänner förmodligen icke ärna tvista med oss, i strid sed både förnuft och evangelium, med både Guds och mensklig lag. Men från denna utgångspunkt för allt ordnadt samhälle, all personlig säkerhet, all äganderätt, följer, såsom praktiskt resultat, ovilkorligen en annan grundsats, den, att lagen måste vara lika för alla, och det antingen den beskyddar eller straffar; emedan den nyssnämnda friheten annars icke vore begränsad, och den ene samhälls-ledamoten annars skulle äga tillfälle att taga sig friheter utöfver gränsen för andras rättigheter, samt följaktligen förnärma dessa. Der denna sednare grundsats icke leder lagskipningen, der herrskar alltså öcke lag, icke personlig säkerhet, icke äganderätt; der gäller icke rättighet öfverhufvud, utan godtycke, anarki, radikalism, med ett ord. Hvarken Hr Grefve Horn eller hans opinions-vänner lära (offentligen nemligen) vilja påstå, att dessa två, allt rättstillstånd grundläggande och hägnande maximer, dessa så enkla och bestämda vilkor för all äganderätt och all samhällsordning, äro anarkiska och revolutionära; derom hoppas vi att å alla sidor vara ense. Vi tillägga då blott, att den först anförda bland dessa grundsatser är, ord för ord, innehållet af 4 i den förskräckliga Franska förklaringen öfver menniskans rätligheter, och utgör beskrifningen på hvad anarkiens stiftare i Frankrike förstodo med uttryeket frihet, och att den andra grundsatsen är, likaledes ord för ord, innehållet af 2 i samma förklaring, och utgör deras tolkning af uttryeket ,jemlikhet, samt att dessa läror alltså, långt ifrån att, efter Grefvens föregifvande, vara pförkastade af alla bildade folk och praktiskt vederlagda i alla sina satser och tillämpningarn, tvertom äro de, som af alla bildade folk hyllas, som af dem betraktas såsom den egentliga skilnaden emellan civilisation och barbari, och som praktiskt bekräftas och tillämpas dagligen vid hvarje väl styrdt samhälles lagskipning, det må för öfrigt vara absolut eller konstitutionellt, monarki eller republik. Kallas sådant jakobinism, då äro dessa civiliserade stater samtligen befolkade med jakobiner, Hr Grefven sjelf med sina opinions-vänner inberäknade. Hr Grefven skall sannolikt blifva öfverraskad af denna upptäckt, hvilken måste för honorna vara alldeles ny. Vi vilja åtminstone hoppas det; ty annars tvingas vi antaga, att Hr Grefven talat hvad han vet icke sant varan och gjort ;vrängda framställningar, till allmänhetens förvillande och förledande,. Vi förutsätta alltså med tillförsigt, att Fr Grefven blir förvånad att finna sig, vid närmare utredning af förhållandet, vara sjelf en bekännare af symma läror om fribet och jemlikhet, som läsas allrafrämst i den Franska förklaringen öfver menniskans rättigheter. Hr Grefven skulle utan tvifvel hafva besparat sig denna öfverraskning, om Hr Grefven litat mindre på sina opinions-vänners hvardagsjargon, än på sitt eget omdöme, och företagit sig att genomögna den nyssnämnda förklaringen, innan Hr Grefven offentligen uppträdde att på god tro eftersäga Biets och de andra goda tidningarnes fraser deröfver), Vi taga oss den friheten att rekommendera dylika små försigtighetsmått till en annan gång. I Men då vi sjelfva ieke äga mer anspråk att blifva trodda på våra ord, än Biet, etc., så hänskjuta vi likaledes till Hr Grefve Horn och dem af hans opinions-vänner, SOM äga förmågan af ett eget omdöme, att undersöka halten afvårt här ofvan framställda påstående: att den opinion, som de kallat sansad, är isjelfva verket densamma, som annars plägar menas med utI trycket stationär, och att den, som de kallat Isradikal, är i verkligheten ingenting annat än den sannt konstitutionella. Vi hafva här endast ) Mångfaldige andra skulle bespara sig detsamma, om de, lika väl som Hr Grefven, kunde läsa dem på original-språket; det är verkligen skada, att denna beryktade förklaring öfver menniskans rättigheter är så sällsynt att