Aftonbladet – 26 maj 1841, sida 2

ch frihet varmt tillgifven vän. EN KURIOSITET IFRÅN FINANSDEPARTEMENTET. Det torde vara kändt, att, ibland afgifter, hvilka erläggas för fullmakter som utfärdas af de högre rältegångsoch administrerande verken å jenstebefattningar inom desamma, äfven existerar en, benämd Caneelli-gebiihr. Denna af-l gift synes hafva tillkommit genom ett missbruk af hvad som finnes stadgadt endast för Kongl. Maj:t Cancellie. Enligt den för detta verk utfärdade taxa af den 25 Juni 4720, och Kongl. Brefvet den 14 Sept. 1727, och flere sednare stadganden, blef Kongl. Maj:t Cancellie förklaradt berättigadt, att belägga alla de fullmakter, som af Kongl. Maj:t utfärdas, med en afgilt af 7 proc. å den med fulimakten åtföljande lön. Denna afgift kallades Cancelli-gebuhr, och skulle, enligt berörde taxa och Kongl. bref utgå såsom lönetförbättring inom Kongl. Maj:t Cancellie. På 1740 talet tillades kammaroch krigskollegierne samma rätt. Men sedermera hafva äfven de öfrige Embetsverken, såsom det vill synas — utan all rättighet, tagit sig före att tillämpa berörde Kongl. bref, på fuilmakter, som af dem uttlärdas. Utom det att detta förhållande således saknar stöd af lag, synes det äfven biligt, ätminstone inom de administrerande verken, hvilka bestå af 2:ne afdelningar neml. Cancellieoch räkenskapsafdelningar. Den ifrågavarande afgilten tillika med alla andra sportler, som tilifalla dessa verks kancellier, delas ewdast emellan Kancelliernas tjenstemän. De tjenstemän, som tillhöra räkenskapsafdelningen, fa ingenting deraf, och det synes då mindre rättvist alt desse skola till sina kamrater inom Kancelliafdelningen af samma verk erlägga en af afgilt, som endast kommer de sednare till godo då man tillika besinnar, att desse sednare hafva stör:e löneförmåner än de förre. Detta förhållande har nu varit diagit under Kongl. Maj:ts pröfning, men besynnerligt nog blifvit godkändt. Det var nemligen en Revisor H. i KammarRätten, som väckte frågar om obehörigheten af denna afvilt. Har inträlfade dessutom en annan omständighet, som inhemtas af efterföljande detaillerade berättelse. År 4833 erhöll Revisor H. fullmakt att vara Revisor med lägre lön 600 Radar bko, hvarå han, utan alt pruta emot, erlave affordrad Cancelliegehähr. Den 21 Mars 1839 uppflyttades ban inom samma grad till det högre arfvodet 800 Rdr bko. Charta sigillata-efgilt skulle nu erläggas för löneförhöjningen eller lör skilnaden 200 Ruir, med 10: 36 sk., i händelse de utgingo efter stat, men emedan de utgå såsom arfvode, fordrades endast af Revisor H. half Charta sigillata med 3 Rdr 48 sk. Denna tillika med öfriga lagliga afgifter erlade Revisorn, men da han derefter anmälde sig hos Kammarrättens kansli för att erhålla sin fullmakt, mötte bonom den inI vändning, att ban ej kunde få den med andra vilkor än att erlägga cawcellie-geböhr a 7 pr. å hela den med fullmakten åtföljande lön 800 Rår bko med 60 Rdr bko. Detta föreföll honom så mycket mer orimligt, som ban redan år 1833, såsom ofvan är nämndt, blef revisor och erlade Idå cancellie-gebuhr å den lägre lönen 600 Rdr. Då fullmakten imedlertid ej kunde erhallas på landra vilkor, anmälde han förhållandet hos KamI marrälten och anförde, att, då han för sin full I makt ej blifvit affordrad mer än half Charla sig. lå skilnaden 200 Rdr bko emellan den förra och (den honom nu tilllagda lönen, ansåg han sip icsi ke heller förpligtad eriägga högre cancellie-geböhi län hälften af 7 4. proc. å nyssnämnde 200 Rdr t Han visade äfven att Kammarrättens kansli sak . I nade stöd af lag att fordra cancellie-gebiöbr oct minst 2 gånger för samma tjenstegrad. ; Men Kammarrätten resolverade: att då Kongl t! Maj:t genom nådigt bref den 26 Mars 482! li nåder fastställt Kammarrättens, i anledning a 12 till revisorstjenster med högre lön uppflyttad Itjenstemäns ansökning, att afgifterne för derå ut ti färdade fullmakter endast måtte beräknas fö H skilnaden emellan berörde lön och den lögrere visorslör de förut innehaft, meddelte beslut, at stämpladt papner och andra afgifter för berörde I fullmakter borde utgöras efter det lönebeiop; och andra förmåner, som åtföljde de tjenster hvarå fullmakterne lydde, så fann Kammarrätten att jemväl i nu förevarande fall skulle på ena I kanda sätt med afgifternes beräknande förhållas I hvadan Kammarrätten icke kunde fästa a.seend :på Revisor H:s ansökning. Detta synes dock ej vara svar på frågan, ty . ofvanberörde Kongl. bref den 26 Mars 1328, an r gick alldeles icke caneellie-geböhrs-afgiften I Ervafsaot innahäll nemlisven resolution på Revi ) d ) t ) 1 J 1