Aftonbladet – 26 maj 1841, sida 2

orerne E:s och V:s besvär deröfver att de, vid rhållande af deras Revisors fullmakter med störe lön blifvit affordrade högre Charta Sigillata ch andra afgifter än de trodde sig böra erläga. De talade alldeles icke om cancellie-gebähr. Att KammarRätten då resolverade att Charta sigillata och andra lagliga afgilter,) skulle påöras hela det lönebelopp, som åtföljde fullmakerne, var ovedersägligen i sin ordning, emedan lesse båda revisorer förut tjenade, icke på fullmakt, utan på jörordnande alt förrätta revisorsjenst med lägre lön, för hvilket sednare endast en half Charta Sig. enligt författningen erlades. Det synes således klart, att nämnde Kongl. bref, som endast angick Charta Sigillata och andra lagliga afgifter icke bordt af Kammarkätte., såsom ett prejudikat, åberopas i förevarande fall, der det endast var fråga om cancellie-gebäölhr. Revisor H. besvärade sig äfven hos Kongl. Maj:t öfver detta KammarRättens beslut. Han bevisade nu ytterligare, att KammarRättens Kanselli saknade all rätt till cancelii-gebälr, att det endast var Kongl. Maj:ts cancelli, som genom taxan den 23 Juni 4720, Kongl brefvet den 441 Sept. 4727, Kongl. förklaringen den 44 Januari 1748 och Kongl. brefvet den 5 Febr. 1778, fått sig tillagdt rätt, att af fullmakier, som af Kongl. Maj:t underskrifvas, uppbära caucellisebähr, Äi anseende till cancellibetjenimugens släta lönevilkor,, såsom det i Kongl. Brefven heter. Han styrkte äfven med exempel från Tullverket, att caucellie-gebähr för revisoser derstädes, nvilka uppflyttas till högre löner, berät nas endast på skilnaden emellan den lägre och bögre lönen. Han anmärkte slutligen det förhållande, att KammarRBättens cancellibetjening är battre lottad i afseende på lönevilkoren än dess kontorsbetjening. Kongl. Maj:t infordrade KammarRättens utlåtande, deruti bland annat förekommer det märkvärdiga, att KammarRätten säger Revisorsbefattningarne i högre och lägre lönegraderne vara serskilde tjenster, ehuru KammarRätten förut sagt, tl frågan här icke var om befordran till annun fjenst, utan endast om uppflyttning inom samma grad. Vidare åberopade KammarkRjaiten återigen otvanomförmälte bref af 4828, som icke angick förevarande fråga. Stutligen medga: Kamma rrötten, alt dess cancli saknade allt stöd af lag att fordra cancellie-gebäbr, men förmenade detsamma berättigadt dertull. Yttrandet i denna punkt lyder så här: d4enär särskildt stadgande aangående beräkningsgrunden till dylik afgut för asadane fullmakter, som af embetsverkan utfäredas, icke funnes meddeladt, utan hvad derom avarit för Eders Kongl. Maj:ts cancellie föresktifavet, alltid tjenat till efterföljd i afseende å sistanämnde fulimakter, — — — — lärer E. K. M. i nåder finna besväranden hafva varit till aden förde klagan obefogad. Genom bref till KammarRätten den 414 sistl. Dec., kontrasigneradt af StatsRådet al Wingårdh, törklarade likväl Kongl. Maj:t skäl icke vara anförde, som hunde föranleda till ändring i KammarkRättens beslut, hvilket Kongl. Maj:t ailtså, med jemväl fästadt afseende å innehållet af Kammarkätlens underd. utlåtande, pröfvade skäligt alt gilla och fastställa. Detta beslut väcker i flera fall förundran. KammarRättens cancelli har derigenom, emot lag, erhållit rättighet till cancellie-geböbr; det har äfven fått bief på, att det får uppbära denIna afgift 2:ne gånger på samma lön tillika med skilnaden af den högre lönen inom samma tjenstegrad. En oförklarlig inkonseqvens förekommer dessutom, då man jemnför detta Kongl. Ibref al den 49 sistl. Dee. med ett annat af H. Ex. JustitieStatsministern Törnebladh kontrasigIneradt till fångstyrelsen under samma år och Idag, som innehåller: Och må någon lösen, för fullmakter och konstitutorialer, som af eder utfärdas, hädanefter icke äga rum. Det är således allt släl att förmoda, att Hr StatsRådet af Wingårdh nu efteråt skulle önskat, att Hr StatsSekreteraren Munthe hade sett bältre på det ifrågavarande målet. . I Sasom tillägg förtjenar nämnas, alt Revisor H., ända från 4 April 4839 måste förrätta tjensten utan att få uppbära den dermed åtföljande lön ända till den 46 Mars 1840, då han måste ställa borgen för den fordrade cancellie-gebährsafgiften, emedan han utan fullmaktens uppvisande icke kunde få uppbära lönen från Statskontoret. Han skulle likväl genast i månaden efter sin uppflyttning rätteligen hafva fått quartaliter uppbära sitt arfvode. ) Dermed förstås Charta Sigillata rekognition, Wadctena krissmanshusafoift. afgift till Civil