Aftonbladet – 25 maj 1841, sida 2

FÖRHOÖREN INFÖR ENGELSKA TULLKOMMITTEN. Engelska Underhuset nedsatte, som bekant är, förlidet år en tullkommittå, för att undersöka verkan af engelska tullafgifterna på landet i allmänhet och näringarne i synnerhet. Enligt procedyren vid engelska kommitteerna, hördes inför denna kommitt flera personer, och deribland i synnerhet sådane, som voro kända för insigter i statsekonomien, förnämligast handeln och slöjderna. Dessa förhör äro ganska märkvärdiga. Deras resultat leder till raka motsatsen äf de åsigter, som här i landet sednast gjort sig gällande, i hänseende till tull-lagstiftningen, och i allmänhet utvisa de, att just de, hos hvilka de största insigter i hithörande ämnen kunnat förutsättas, äfven äro de, som bestämdast förklarat sig mot prohibitifoch skyddssystemet. Deras erfarenhet ger mycken vigt åt motiverna, ech vi meddela derföre några utdrag ur nämnde förhör, samt göra början med den bekante John MGregor, en af sekreterarne i handelsministerium. Sjelfva frågorne utsätta vi endast vid de tillfällen, då de kunna anses upplysande, i hänseende till svaret: Då ni, såsom ministerens för handelsärender kommissarie, förde underhandlingarne med Österrike, med Frankrike, med tyska och italienska staterne, hvilka åsigter bemärkte ni, i afseende på vår tulltariff och hvad inflytande egde denna på underhbandlingarne? Så ofta fråga var om nedsättning i tullen å engelska varor, måste jag alltid höra och medgifva, att vi med vida högre tull belagt utländska fabrikater, så att engelska tulltariffen alltid stod i vägen för mina andraganden. Den enklaste tariffen på fastlandet är tyska tullföreningens, så väl i hänseende till artiklarnes antal, som afgifternas förenkling. I tyska tulltaxan finnas blott 43 proportionsafgifter, i engelska 4,1400. I afseende på högsta procentvis bestämda tullbeloppet, upplyste vittnet, att 40 procent af värdet är hufvudregeln, hvarifrån undantagas de artiklar, som tjena för fabrikerne, hvaribland råämnen af alla slag böra gå fritt, eller mot en afgift, som blott betäcker inregistreringskostnaden; men då tullen å fabrikater bestämmes efter vigt, så händer, att den i några händelser faller till 2 procent, och i andra åter, nämligen å gröfre varor, uppgår ända till 80 procent. eAr det sannt, att i tillämpniegen af den tyska tulltariffen mycket utfaller helt annorlunda, än man här väntat? Ja: man hade föreställt sig, att dem nya tariffen vore något nytt för hela befolkningen — omkring 27 millioner själar; men långt före tullföreningen existerade i Preussen, på ylletyger och några andra artiklar, vida högre afgifter, än efter mya tariffen; vidare hade flera andra stater, för ex. Bayern med 3 millioner invånare, Wörtemberg, kurfursterdömet Hessen och storbertigdömet Hessen — comfattande tillsammans med Preussen 23,700,000 menniskor — nästan lika höga, till en del högre tultafgifter, än efter föreningstariffen; i de öfriga staterna, med den ringa, återstående delen af befolkningen, vero afgifterne lägre, än nu, i Baden cech Nassau mycket lägre, och i Frankfurt existerade irgen afgift, utom till staden. I Sachsen, med 44, millioner invånare, var införselstullen ytterst låg; men det är ett för handelslagstiftringen märkli faktum, att i Sachsen, ett af naturen föga gynnadt land, likväl, och utan något skydd ofcanifrår, alla slags fabriker hafi bättre trefrad, än någon annorstädes på fasta landet. (Samma förhållande har man anmärkt i Sehweiz.) eKan ni förklara orsaken härtill? Både fabrikanter och icke fabrikanter, i Sachsen så väl som i Schweiz och Böhmen, förklarade det så, att fabriker, som hafva ett specielt skydd att tacka för sin tillvaro, befinna sig i ett osäkert läge, hvaremet fabriker utan skydd ej hafva annat vilkor, än att genom industri och sparsamhet preducera till lägsta möjliga pris. Schweizare som Sachsare antogo till SE Tr renen RR TT TT I