GENREMÅLNINGAR ar ONKEL ADAM. n. Den 28 Januari. En regel för att blifva intressant, gerna sedd gerna tåld och gerna läst; är att aldrig gå rät fram till sitt mål — något frappamt, något s der ea la tusan djefla, som Sergell sade, måst börja allt, som bör blifva intressant; och sor det är min svaga sida, att vilja vara det, så föl jer jag den gamla regeln och börjar i vädrej Ni skall få se, att jag snillrikt nog slutligen kom mer till mitt ämne. Har herrskapet händelsevi sett något porträtt af hans kejserliga Siamesisk majestäts stora krigselefant? Det är ett stor hvitt djur, med ett torn midt på ryggen — n skolen J få se, hur jag reder mig til ämnet Jo, mitt herrskap, precist så der ser rådstuga ut i vår stad Skråköping; det är nemligen e hvit byggning med ett torn på taket — det va dit jag nemligen ville komma. Öfra våningei är inredd eller kanske rättare oinredd till festi vitetssal, och kallas i dagligt tal soeieteten. Jag hade i åtta dagar ej i min hustrus run sett annat än klädningsmönster, kritbitar, nål oci tråd, ändrade puffärmar och bomullstappar, oci Gud vet allena hvad det allt kallas. Nu ändtli gen den 28:de, som det heter, eller den 28 Ja Inuari, vardt på det bråket ett slut. Jag sjel tog på mig en svart frack och väntade, sedal jag pålagit mig kappan, visst en halftimma p hustru min och alla hennes schawlar och sehaw letter, hennes ridikyl, luktvattensflaska, och slut ligen på biljetterna, som kommit undan i stöket Andtligen stå vi på gatan. Aj! det är gemen kallt. Det föreföll mig, som hade jag gått til hofs, så slintigt var det; men vi strutta doc) åstad och kommo ändtligen till torget. I Torget var, oaktadt nedanet, ljust nog. De brunno marehaller framför rådstugan. En stor!