Aftonbladet – 24 maj 1841, sida 3

DE 0 VN BE AN la, utan till och med en liten artig påökrin af mer än en half million Rdr riksgälds årliger utom alla extra anslagen, så frågas hvad he rarne verkligen anse behöfvas, för alt göra de otacksamma och obändiga Svenska folkets regc ring möjlig? Jo, förmodligen endast att Regerin gen må vara fredad från allt slags uppmärksam het på huru en så förträfflig styrelse hushålla med de der pengarna. Har ieke Frikerre Palm stjerna en gång i sitt tal försäkrat, att all re gering blir emöjlig med den närvarande tryck pressen. I — Ibland de sednare dagarnes offentliga nöjer hafva vi glömt omnämna en musikalisk soirt, sor Sångföreningens ledamöter gaf under Hr Cronhamn ledning, och hvari äfven hans enskilda elever del togo. De flesta numrorne bestodo af körer och en semblesaker, hvilka utfördes med denna säkerhe och precision, som man blifvit van att träffa vi nästan alla amatörkonserter, och som visa till hva grad den musikaliska bildningen utvecklat sig un der de sedpare åren. Hela första afdelningen be stod af stycken ur Judinnan, hvaribland en dryc keskör i synnerhet tycktes anslå åhörarena. Få man imedlertid döma af de profbitar på denna kom vosition, hvarmed man här hade tillfälle att gör bekantskap, synes musiken vara mera lärd och be arbetad än rik på vackra och mera originella me !odier, och styckets fördröjda uppförande på Kongl Theatern är då icke någon särdeles förlust för pu bliken. Annorlunda synes deremot förkållandet va ra med Onslows opera Guise ou les Etats dBlois hvarur ett par numror äfven gåfvos här, och son röjde denna friskbet, liflighet och färg, sem utmär ker den sanna konstnärsandan De voro ej af nå gon ster stil, men af en täck eeh angenäm. Blan: de öfriga numrorne anmärka vi en Svensk komposition en krigskör ur operan: Wäinämöinen af P. C. Ba man, som vi skulle önska höra än en gång för a! der. m kunna stadga vårt omdöme, hvilket vi dess rirnan icke våga uttala. Men hvarföre får mal aldrig från skådeplatsen höra någon inhemsk kom position ? Svar: Af sammr skäl som man aldri; der få se någon inhemsk dramatisk produkt, eme dan vi äro välsignade med en Kongl. theater, oc! andra äro förbjudna att existera! — Vi hafva mot slutet af sistlidet år omnämn bland nyheterna för den Parigiska theatern, att et stycke af den namnkunniga Scribe, kalladt Le verr Jeau eller vettenglaset, der vunnit ett utomordent ligt bifall. Denne pjes, som på ett mästerligt sät skildrar en hofoch parti-intrig i England unde drottning Annas regering, är nu öfversatt, och kom mer, såsom redan af annonser varit synligt, att gif vas för första gången på den Kongl. theatern näst: Tnhorsdag till benifice för vår utmärkta skådespeler ska fru Eriksson. Vi hafva redan läst originalet a denna pjes, och kunne vitsorda. att författaren der uti gjort sig förtjent af det bifall han vunnit. Upp örandet härstädes kommer troligen ieke heller at fya detta vitsord, då Fru Eriksson utför Hertigin nans af Marlborugh, M:ll Högqvist Drottning Anna: och Hr Almlöf Lord Bolingbrokes roll samt ingen ting lärer vara uraktlåtet för att äfven genom ny: och praktfulla kostymer gifva åt scenerietiden glan för ögat, som förhöjer intrycket af det hela. En ta bleau vivant ech ett musiknummer komma dessuton serskildt att illustrera aftoren.