Aftonbladet – 24 maj 1841, sida 2

ito icke någon deputation att afgå dit. Mar cyller Paschan af Widdin för, att med afsigt afva framkallat insurrektionen, för att genom ess dämpande göra sig en förtjenst i Konstawinopel, der hans kredit stod på klena fötter. Om träffningen emellan Turkarne och insurenterne, och hvad derpå följde, innehåller ex krifvelse från Belgrad af den 8 dennes följane rysliga detaljer: Träffningen emellan Paschans af Nissa albaesiska trupper och de vid Alezinezze förskanmade kristna insurgenter, hvilken ägde rum i örrgårs, icke långt ifrån vår gräns, var ytterst lodig. De kristne stridde med mod, men deas vapenföra manskap var alltför mycket spridt, ör att med framgång kunna försvara sig emot Ubanesernes slutna massor. Insurgenterne, som ade att försvara sina hustrur, barn och gamla äder, egendom, ja till och med deras boskapsjordar, emot de grymme Osmanernes vilda anrepp, måste gifva vika. Förskräckligt framfore Ubaneserne efter den vunna segren. De mörlade barn och gubbar, som icke kunde göra notstånd, spetsade hvarje fånge, som de grepe ned vapen i hand, lade de byar de intogo i aka, skändade de tillfångatagne qvinnorna cek lickorna och kastade dem sedermera i de brinvande husens lågor. Emellan 20 å 30 byar blefvo rof för lågorna, men de kristne satte till exa lel sjelfve eld på sina hus, då de flyktade ur lem vid Turkarnes ankomst, och der de såge sig nödsakade att qvarlemna de sjuke och öfverhufvud allt, som icke sjelf kunde skaffa sig undan. Vid Alezinezze slogo sig de besegrade kristne med förtviflans mod genom en tredubbhel kedja af fiender, för att flykta dels i bergen, dels till Servien. De, som skyndade till Serviska gränsen, blefvo till större delen nedhuggne af sina förföljare; ett stort antal räddade sig dock i bergen, och jamte dem, som stridt vid Alezinezze, äfven de fleste invånarne i de irsurgerade distrikten, hvilka icke kunde taga någon det i striden, så att för närvarande minga tusen menniskor irra omkring utan bostad och lifsmedel, och söka utväg att förena sig med de kristne i de nästgränsande paschalikaten. Ty så gynnande äfven Paschan i Nissa söker framställa sakernas ställning i de Europeiska provinserna, så vet man dock här att, såsom redan blifvit berättadt, så väl i Bosnien som i Mscedonier och Albanien uppror utbrustit. De fleste påstå ännu alltid, att den så vidt utsträckta rörelsen åstadkommits af främmande emissarier, man säger Nordiska; men den totala bristen på pemningar hos insurgenterne är oförklarlig, i fall em stor makt gynnade dess företag. Snarare kurde man falla på den tankan, alt Milosch icke är främmande för denna affär, men att i alla fall pascharnes odrägliga tyranni varit närmaste orsaken till den gränslösa olyckan. De oskäliga penninge-utpressningarne genom hvilka i synnerhet Paschan al Widdin utmärkt sig och en nästan otrolig, i alla grenar af förvaltningen herrskande, despotism måste slutligen bära sina frukter.c Lord Ponsonby lagade sig till att afresa från Konstantinopel. SYD-AMERIKA. Underrättelser från Lima af den 48 Februari innehålla, att general Gamarra genom en revelution förlorat presidentsembetet i Peru. Ett starkt parti fanns i Lima, som ville till denna värdighet upphöja general Santa Cruz. Inga detaljer meddelas.