Aftonbladet – 22 maj 1841, sida 4

Natten före den 49 dennes kloekam vid pass 42 utbrö: eldsvåda uti ett af Ladugårdshusen på Dijbults Säteri uti Pjetteryds Socken, och utbredde sig med den förvånande hastighet, att, då gårdsfolket af eldens brakande uppveknade ur midnat:ssömnen, var Ladugården med a!la dertill hörande hus så antänd, alt ingen möjlighet var till räddning af Kreatur, Foder, Åkerbruksredskap, Sommaroch Viater-åkdoa m. m. Det hade varit en högst betydlig minskning uti den materielia skadaa, och änna mera en ster mildring för känslan, om alesast kreaturen hade kunnat undkomma dödspågor och förstörelse; men denna lindring vanns allenast i någon mån, geeom räddandet al 4 par Oxar och 5 Hästar, hyllka med yttersta möda och fara kunde undandrazas sldens härjaing. då deremot 70 större och miadre Kreatur biefvo ömkeligen inbrända. Största delen af dessa innebrända kreatur jemte Åkeroch Körredskap var inventarium, hvilket vid afträdet nu genast, el!er efter 4 års fö.lopp, måste till fullo ersättas, utan att någon eftergift kan förväntas. — Redan en så stor förlust och så bitter smärta kunde vara en nog svår pröfning; men elden säger icke: det är nogs. — Gynnade af vinden, antände lågorna snart dena norr om Ladugården belägna, af Herr Majoren A. V. Pergii och Fru bebodda Mangårdsbyggnaden, uti hvars öfra våning Spanmål och Victualisr förvarades. Etdons häftighet och brist på beböflig arbetsstyrka, hvilket icke förr än sent kunde blifva samlad från angränsande hemman, vållade att de få närvarandes ansträngningar voro fruktlösa till detta husets räddning, och att mycket af Lösöreboet, som annars kunnat räddas, måste gå förlo radt. hvaraf må nämnas 725; T:r Spannemål, som äfven till en stor del var irventariom, samt födesvaror, Säng-, Linneoch Gång-Kiäder, Koppar, Tenn, Malm, Glas och Porceraine m. m,. Ö ver den hemska tilldragelsen hvilar ännu mörker, eburu man af den på stället redan håillne Polisundersökningen har bedröfliga och ehuru icke fulit bevista, dock skäliga anedaingar till misstanka, alt olyckshändelsen vållats al mordbrand, så myckel mera, som ingen orsak dertill genom vårdslöshet eller ovarsamt umgående med elden kunnat vid samma undersökning upptäckas. Det är en billig, åtminstone förlåtlig, önskan att brottet, om det blifvit begånget, må upptäckas af sanningen, och det är en hoppfull bön till en kärleksrik Fader i Himmeen, att olycksbördan må lättas af kärleken och vägö det, til hvars bevisande den Allgode brakar vi menniskor såsom verktyg. Ännu följer såsom en tröstens Enage! denna erfarenhet och detta hopp den af många mot. gångar pröfvade Herr Major Bergii, som för 4 år sedan på ganska dryga arrendeviikor emottog detta, då högst förfallna Hemman, det han med sin kända drift och outtrötlliga verksamhet på ett alldeles ovanligt sätt, ehuru med j högst betydliga uppoffringar, upphjelpt och förbättrat. Förs! härefter hoppades han sjelf och gladde sig hans vänner, at! han skulle få upphämta någon skörd af sin ihärdiga och oförtrutna möda. Men dessa hans förhoppningar hafva uppgått i rök, och vännernas glädje har förvandlats i bekymmer och tårar. Närboende grannar hafva visserligea skyndat att lindra bekymret med deltagande och uppoffring. — Men inom en inskränkt krets blifver likväl den berömvärdaste hjelpsamhet otillräcklig. — Emedan jag vet, att Heri Mojor Bergii och dess Fru ega många vänner från förda: yckligare dagar, och att den olyckliga, oforvålladt lidand hvad namn han bär, allestädes eger ännu flera, för hvi!k: det är nog. att blifva underrättade, hvarest finnes eit värligt föremål för menniskokärlekens utöfning, så har jag pi mmm mmm er MRNPRSART NTE TRINST SEPA VVKNSVE Ste RSA TR COOK EREDRRA KSKIORERETA