bete, men vid ingången af Oktober började Le misstänka, att det icke stod så rätt till med hen ne, och lemnade Anna del af sina misstankar, mel Anna nekade dertill, emedan hon icke sjelf had något begrepp om sitt tillstånd. Den 23 Oktobe på förmiddagen voro Lek och Anna sysselsatta mec alt upptaga po:atis, då Anna hastigt kände sig illa mående och öfvergaf arbetet. Lek frågade hva som gick åt henne, men Anna genmälte, att så dant ej vidkom honomp, samt gick hem till föräl. drahuset, der endast hennes 8-åriga syster fann hemma. Efter några timmars lidande gick hon u och tog vägen till en däld vid ett berg, som val beläget ett siycke från huset. Här började plågorna häftigt angripa henne, och hon födde slutligen ett gossebarn. Under den förtvifiade belägenhet hvari hon nu befann sig, hörde hon liksom en röst hviska åt sig, att hon gerna kunde taga lifvet a! barnet och sedan lägga det i bergsklyftan, hyilket icke kunde vara farligt för henne. Hon tog då upp en gråsten och slog dermed barnet i hufvudet. sömde det så i en bergsklyfta, lade mossa deröfver och gick hem. Der klagade hon väl öfver illamående, men verkställde likväl obehindradt sina sysslor och var sednare på aftonen återställd. De följande 14 dagarne hade hon tillbragt under djup ånger och bedröfvelse öfver gerningen, men under läsetiden hämtat tröst om förlåtelse af Guds ord. Den 1 Nov. admitterades hon till begående af nattvarden, från hvilken hon dock, såsom redan är berättadt, af Pastor uteslöts. Hon hade aldrig gifvit någon förtroende af den rysliga gerningen, afhållen derifrån dels af blygd och dels af fruktan för hämnd och straff, och för attej åstadkomma bedröfyelse hos föräldrar osh vänner. Bittert ångrade hon gerningen och beklagade sig, med tecken till den djupaste smärta, öfyer de mångfaldiga lidanden hon derigenom tillskyndat sina föräldrar och den person hon näst dem mest älskade på jorden. Hon åberopade sin ungdom, oerfarenhet och den ögonblickliga förvillelse, som förledt henne till brottet, för hvilket hon hoppades nåd och förlåtelse inför Gud, samt anropade den verldsliga domaremakten om benådning till lifvet och ctt lindrigt straff. Föräldrarne öfverväldigades under ransakningen af den häftigaste sorg och beklagade högljudt sitt eget och deras dotters olyckliga öde; modren dignade slutligen ned och afdånade, så att hon måste bäras ut och läggas i ett afsides rum för att återhemta sig. Båda förklarade de sig aldrig hafva bemärkt hennes tillstånd, eller någon ovanlig för ändring i hennes kroppsställning. Under sin beredelsetid till nattvarden, hade hon alltid blifvi förmanad af föräldrarne till gudsfruktan och dygd Den arma fästmannen var icke mindre tröstlös, betygande huru hjertligt ban älskade Anna och at han ville taga henne till hustru, om hon utan lif vets förlust kunde försona sitt brott och återvinna friheten, fuilt öfvertygad, att hon skulle blifva en god maka och öm moder. Häradsrätten dömde Anna, enligt 46 Kap. 4 Missgerningsbalken, att halshuggas och å båle brännas, hvilket beslut af Hofrätten fastställdes. Föräldrarne hafva nu sökt nåd för henne till lifvet hos Konungen. Deruti har hennes fästman äl ven instämt, på det att de, sedan hon utstått ett lindrigare straff, må få sammanvigas och försona sitt brott inför Gud och verlden. Händelsen har väckt ett allmänt deltagande på orten, hvarföre äfven ståndspersoner och grannar inom socknen hos Kongl. Maj:t fällt förbön för den olyckliga. Mariestad d. 13 Maj. Götha HofRätt har förordnat Häradsh. C.A. Reenstjerna att förrätta Borgmästare-tjensten i Hjo, från d. 10 Maj till d. 10 Juni detta år, under hvilken tid ordinarie Borgmästaren! jenstgör i HofRätten. (Mariest. W-.) Uddevalla d. 43 Maj. Under det man från itskilliga provinser af riket beklagar sig öfver höst-! rågarnes dåliga beskaffenhet, gläder det oss kun-j na underrätta, att Rågarne inom länet stå i allmän-; het ganska vackra, och lofrva redan på förhand en god skörd. — Under en natt i början af denna vecka hafva ; stycken arrestanter, hvaraf tvenne voro mördare, beredt sig tillfalle rymma ur häradshäktet på Herre-; stad, utan att de sedermera, oss veterligen, kunnat ertappas. (Uddeyv. W.) FOSTSCBRIPTUM. — RiksStånden hafva i dag haft plena, dervid ingenting af särdeles intresse förekommit. BevillningsUtskottets betänkanden med voterings-j propositioner rörande Tullbevillningen, föredrogs och antogs utan diskussion. HANDELS-UNDERRÄTTELSEK: m— rr mÅ so re