Aftonbladet – 19 maj 1841, sida 2

AE en något äldre Turk inte gerna kan ha mindre rang, i anseende till den ofantliga mängd af paschar, hvarom tidningarne tala, så snart fråga är om Turkiet; och 2:0 att den ifrågavarande Turken sannolikt var af en mild och hederlig karakter, och icke kunde ha annat än de bästa afsigter, ty han hade nui mer än fjorton långa dar inskränkt sig till att betrakta Victorine genom en ruta, utan att ens vaga tala henne till. Hvad lofvade icke så mycken blyghet och arlighet den unga flickan? — Efter detta utslags fällande slöts sessionen, hvarefter hvar och en ledamot af den qvinnliga församlingen begaf sig hem, icke utan lyckönskningar åt den lyckliga modekrämerskan, i hvars peskydd de inneslöto sig för framtiden. cAck, mitt barp, sade fru Dubois till sin dotter, i det hon med en Viss värdighet tryckte en smällande kyss på hennes panna, adu är min ålderdoms tröst. Om du blir gift med den der Turken, så skall jag inte ångra att jag sawt dig i modhandeln, i stället att komma till stora operan,.som jag först ärnade; du skall sticka ut alla de andra slynorna, som ville sätta sig öfver dig, och jag önskar att de må spricka af bara afundsjuka. Efter denna profetia lade fru Dubois sig på sitt öra att sofva i sin trånga fållbänk, som inbillningen under denna natt omskapade till ett föeslott. Victorine för sin del drömde, att hon blifvit fyttad till storherrns harem jemte ctt dussin andra förtjusande vackra flickor, hvilka hon alla öfverträffade, så att hon genast blef favoritsultaninna: det förstås al sig sjelft, att hans höghet var en mycket vacker karl. Den dag, som följde på denna lyckliga natt, börjades af fru Dubois och hennes dotter med ett meddelande af deras ömsesidiga drömmar, hvarefter de sedan ingingo i en öfverläggning om, huru de skulle förmå Turken till en öppen och kategorisk förklaring, då en lika oväntad som lycklig händelse gjorde ett slut på rådplägningen. Denna händelse var ingenting mindre än Turkens ankomst i egen person emedan han, för att lära känna, hvilken vrå af him melen inneslöt hans buri, aftonen förut följt benn på afstånd ända till hennes bening. Flickan, som ännu var i sin, nästan mer än enkla negligg, fyd